När norrlänningarna angör huvudstaden för första gången på nästan fem år är det lapp på luckan och den lilla baren i anslutning till Debaser är nästan ohälsosamt fullsmockad. Och det är ju precis så kvintettens musik ska upplevas: påträngande, laddat, svettigt.
Men något har hänt de senaste åren. Deras postpunkiga agit-prop-musik har blivit allt mörkare och långsammare, vilket förvisso är i symbios med vår omvärld, men på vägen har attacken gått förlorad.
Visserligen är frontmannen Dennis Lyxzén fortfarande ett vulkanutbrott personifierat, men det som att bandet tappat farten. Engagemanget finns ju där, men det känns inte riktigt som att bandet orkar nå hela vägen in i publikens hjärtan och själar.
VILL DU LÄSA MER?
Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
