Neil Tennant fyller 70 år

Neil Tennant, frontmannen i Pet Shop Boys, ifrågasatte nyligen Taylor Swifts status som den främsta popstjärnan i världen och undrade om hon verkligen hade några ikoniska låtar.

I en intervju med The Guardian uttryckte Neil sin förvåning över den stora uppmärksamheten kring Swift, och undrade var hennes motsvarighet till Michael Jacksons Billie Jean är.

– Var är hennes stora låtar? Vilken är Taylor Swifts Billie Jean?

När Shake It Off föreslogs som en motsvarighet till populariteten hos Jacksons stora hit svarade Tennant:

– Är det verkligen så? Nej, för jag vet faktiskt till och med att det är svaret. Men jag lyssnade på den häromdagen, och det är inte Billie Jean. Det är inte ... Melodiskt sett – hon har för övrigt en fantastisk röst, och produktionen är vacker – men melodiskt ... allt sjungs på en eller två toner upp och ner ... Men, hur som helst, det är fascinerande.

För att hylla honom på 70-årsdagen väljer vi att plocka fram recensionen av Pet Shop Boys livespelning i Göteborg förra året. GAFFAs recensent Alex Pettersson beskrev då konserten som "en hitkavalkad formad som ett långfinger till konkurrenten Coldplay", då det brittiska bandet också spelade i Göteborg.

"Elektronisk musik som framförs live kräver på sätt och vis mer omsorg än en traditionell rockspelning. Även om det säkerligen är lättare att sätta ljudet så är det också lätt att den förinspelade musik – som är stommen i många elektroniska liveshower – förstör dynamiken och i värsta fall skapar en inte helt smickrande känsla av karaoke. Även om detta potentiella problem tenderar att reduceras i takt med att scenens storlek ökar är det svårt att veta vad man egentligen ska förvänta sig av Pet Shop Boys sommarturné 2023, som av någon anledning har Göteborg och Scandinavium som sista anhalt."

Han beskrev att det var ett tveeggat svärd att man under en brinnande högsommar valde att lägga konserten inomhus.

"Å ena sidan känns det smått deprimerande att befinna sig i vad som till vardags är en arena för Frölunda HC:s hemmamatcher, å andra sidan möjliggör en mörk lokal en utmärkt skådeplats för bandets inte sällan spektakulära ljusshow. Att det gått 30 år sedan den gamla hitmaskinen från London senast besökte Göteborgs glorifierade ishall är smått svindlande och även om det som sagt inte rör sig om den peppigaste skådeplatsen finns en lätt en-gång-i-livet-upplevelse-faktor."

Han var inte nöjd med att Coldplay, som han kallar ett av världens sämsta band, hade stulit en stor andel av publiken från vad han anser är ett av världens bästa.

"Publikhavet framför scenen består nämligen till en början av uppskattningsvis 300 tappra fans. Det vore också att ljuga om man hävdat att det osar av förväntan i den tämligen avslagna söndagsluften som mestadels andas in och ut av personer i övre medelåldern. Tankarna förs också mer till en nykter turistsammanstrålning på Hard Rock Café än ett salongsberusat Way Out West-klientel, och visst är det också något väldigt rart över att för en gångs skull se biljetter – som antagligen skrivits ut hemma i Alingsåsvillan – viftas omkring i luften som om den digitala eran aldrig skett. 

När en enorm ukrainsk flagg slutligen tonas ner och firma Tennant/Lowe stillsamt äntrar scenen i bland de mer futuristiska av utstyrslar – efter att en mäktig strålkastarshow lyst upp Scandinavium – dundrar självklara öppningslåten Suburbia igång. På något märkligt sätt har nu både stolar och golvet fyllts och konserten har på några minuter gått från att framstå som en megaflopp till att verka nästintill slutsåld. Neil Tennants kristallstämma får en genast att glömma den Allsångenklappande publiken och i ännu mer lyckade Can You Forgive Her börjar man nästan fundera på om om den gode popsångarens stämband genomgått någon slags AI-föryngring."

Hitsinglarna avlöste varandra och efter en berättelse om hur duon träffades i början av 80-talet så framfördes en av bandets allra första låtar, Jealousy.

"Uppföljande Love Comes Quickly förkunnar att vi nått spelningens balladdel vilken ska visa sig bli kortvarig. EDM-rökaren och personliga favoriten Vocal träffar nämligen hårdare och bättre än ett slagskott från Joel Lundqvist och detta vevvänliga alster tycks nästan bli publikens favoritnummer för kvällen.

Go West blir inte den självklara avslutning man hade kunnat tro utan följs smått oväntat upp av It’s A Sin som sätter punkt för en väldigt trevlig afton…

…Trodde ingen någonsin! Istället ropas farbröderna in för en omgång av alltid lika ljuvliga West End Girls och den här gången överröstar Lowes ikoniska syntbas nästan Neils sång-rap. Som avslutning får vi stället vackert sorgliga Being Boring som definitivt förkunnar att en oväntat mäktig kväll är till ända."

Vi gratulerar Neil Tennant på 70-årsdagen och hoppas på att bandet återvänder till Sverige för fler spelningar framöver. 

LÄS MER: Noel Gallagher vill att Dave Grohl slutar efterfråga Oasis återförening