Artikel
2016.12.07
13:58
Österrikaren James Hersey har på kort tid gått från att vara musikaliskt novis till någon som producerar musik med miljontals streams. GAFFA satt ner med honom innan hans spelning på Debaser Strand som support för Honne. Det blev ett samtal om framgångar, kärlek och att släppa kontrollen.
Det är svårt att missa James Hersey, som med sin debut-singel Miss You har över 30 miljoner streams på Spotify, och över 80 miljoner streams på en remix gjord av Dillon Francis. Han har samarbetat med tunga namn som Kygo och turnerat såväl i Europa som USA. Vad många inte vet är att han även har familj i både USA och Sverige.
– Min pappas sida av familjen finns representerade i både Sverige och USA. Jag har åkt till Sverige ända sedan jag var liten, egentligen. Men jag har tyvärr aldrig lärt mig svenska. Ett tag ville jag flytta hit, köpte en sådan där lär-dig-själv-bok och jag kom väl halvvägs, sen blev jag kär i en tjej och ja ... Den boken står kvar i hyllan med ett bokmärke därhemma. Jag avslutade aldrig den boken.
James har verkligen börjat från noll, skrev sin musik hemma och har, utan några kontakter, gjort sig ett namn på singer-songwriter-kartan. Han har tidigare beskrivit det som att vindsurfa, och han surfar på den vinden än.
– För några år sedan släppte jag min egen musik första gången, då hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Jag kände ingen i musikbranschen, så jag spelade bara in ett par låtar och släppte dem via Soundcloud. Jag ringde produktionsbolag som sa att jag behövde en bolagskod (IRSC-kod, reds. anm) vilket jag inte hade, eller ens visste vad det var. Jag vet inte riktigt hur vi gjorde det, men mina låtar började tillslut spelas på radion och så. Jag flyttade till USA och försökte bli känd, jag flyttade till London och försökte bli känd, men inget fungerade. När jag blev lite äldre och lärde känna mig själv mer gjorde jag bättre musik, och här är jag nu. Vinden hittade mig tillslut och nu har jag följt den sedan dess.
Hur har ditt skapande påverkats av dina framgångar?
– Jag tror jag har utvecklats, jag vet inte om jag är bättre eller sämre nu, men ibland bara händer det, som med Miss You. EP:n var egentligen redan klar men jag skrev den, satt hela natten och kände på mig att jag hade skrivit något speciellt. Jag har alltid velat skapa musik som vem som helst kan tycka om. Jag vill att man ska gå in i rummet och tycka att det är bra musik. Jag skriver med det i bakhuvudet hela tiden, oavsett om man är 14 eller 40. Jag skriver alltid med det i åtanke, jag vill nå många.
Hur är det att gå från att göra allting själv till att ha ett helt crew runt sig?
– Det har varit jättejobbigt att släppa kontrollen. Jag har skött alla mina projekt själv, från början till start förut. De senaste åren har jag blivit bättre på att släppa kontrollen. Min bror försökte hjälpa mig i början men jag lät honom inte. Numera har jag en manager, men jag vill ändå göra allt själv, haha! Ungefär som musikvideon till Miss You, när de var klara tyckte inte jag att det dög så jag satt i tre dagar och redigerade den själv och la till alla specialeffekter och så.
Om James fick beskriva sin musik som egen genre skulle det vara progressive singer-songwriter, vilket betyder att han följer de traditionella mönstren för singer-songwriters men tar in influenser överallt som påverkar musiken.
Vilka är dina starkaste influenser när du skriver ny musik?
– Jag lyssnar på otroligt varierad musik, jag bryr mig inte om genrer eller så. Jag lyssnar lika gärna på NOFX som Grateful Dead som John Coltrane, jag fokuserar på hur musiker jobbar med melodier och harmonier. Det kan vara åtta sekunder i ett John Coltrane-solo som jag verkligen älskar men tycker resten av låten är skräp.
Hur påverkar dina relationer och människorna runtomkring dig ditt skapande?
– Jag saknar min flickvän mycket när jag är borta. Det blir riktigt bra låtar av att vara ifrån varandra och ibland är det bra för förhållandet att få lite avstånd. Kärlek kan vara så stark att man ibland behöver en paus, så är det för oss. Men jag älskar henne otroligt mycket. När jag kommer hem kommer jag, efter att ha ätit en burgare på det nya veganska stället runt hörnet från där jag bor, slänga mig i soffan, äta nötter och prata med henne. Det är alltid lika härligt.