x

“Det var som om ett vilddjur hade gått lös i lokalen” – RESAN med Vasas Flora Och Fauna

“Det var som om ett vilddjur hade gått lös i lokalen” – RESAN med Vasas Flora Och Fauna

Vasas Flora Och Fauna är aktuella med albumet Möte Med Skogsgardisterna. I vår artikelserie RESAN ger Mattias Björkas oss fem fiktiva upplevelser som från början var en idé till en låt – som senare skrotades.

Svartmes Pub

– Vi hade letat ganska länge efter en lämplig lokal och till slut hittade vi Andelslagets gamla mejeri. Det stod tomt och skulle rivas, därför fick vi ta över det nästan gratis. Vi såg väldigt mycket fram emot det här pubprojektet, för vi skulle ju kunna driva det helt i egen regi. Vi fick startbidrag av kommunen, de tyckte väl att det var bra att det hände någonting där. Jag tyckte vi kom ganska snabbt igång, och jag tror att det berodde på Daniels (Ventus, reds. anm.) arbetstakt. Han var duktig på att renovera sedan innan och jobbade otroligt hårt, ibland var han där på nätterna med bara arbetsbelysning. Jag var den som skötte det administrativa, vilket innebar att söka olika tillstånd gällande utskänkning, miljö och så vidare. Tina (Kärkinen, reds. anm.) stod för den konstnärliga biten. Bland annat formgav hon logotypen, den där svartmesen som ni kanske har sett. Att tjäna pengar på puben var inte vårt mål, vi visste nog att det inte skulle bli någon särskilt lukrativ verksamhet. Vi ville helt enkelt bidra med lite liv och fantasi.

Öppningskvällen

– Ännu i början av öppningskvällen var humöret på topp, för vi hade lyckats ganska bra med att hålla tidtabellen och budgeten. Vi hade laddat allting perfekt, sju sorters god öl i kranarna. Men humöret skulle dala snabbt. Redan en kort stund efter att de första gästerna hade kommit märktes det tydligt att något var fel. De som satte sig vid bordet, vilket var ganska få, började viska åt varandra, och vi såg fler än en som liksom skakade på huvudet och flinade. Värre var att vissa vände redan i dörren och sedan hörde man en bil som rivstartade iväg. När någon gör så vet man ju nog att allt inte står rätt till.

Svensexan

– Så alltså, ganska snabbt var vi tvungna att konstatera att folk helt enkelt inte ville komma till vårt nyöppnade ställe. Verkligen, absolut ingen kom, och i det läget tog vi en del desperata beslut. Det var en svensexa som hörde av sig via mejl, och de måste ha varit fullt medvetna om att det gick eländigt för oss eftersom de lade ett skambud, de ville hyra hela stället en helg för 30 euro. I normala fall hade vi förstås bara skrattat, men vi hade inget att sätta emot, vi förlorade ju stora pengar för varje kväll vi hade öppet och vi behövde lite andrum, så vi sa att det gick bra om vi fick 30 euro plus elkostnader eller vad det var. De fick nycklarna och vi for till Helsingfors, vi skulle prata med en typ där som vi tänkte skulle kunna hjälpa oss ekonomiskt. Vi var fortfarande i Helsingfors när vi fick höra om förödelsen de hade orsakat. Det var faktiskt min morsa som ringde, jag vet inte hur hon hade fått veta, men jag minns att Daniel stod i luren och svor: ”Satan! Satan!”. 

Natten då baren brann

– De hade skitat ner så in i helvete, det var fläckar överallt och de hade trasat sönder tygbänkarna, det var som om ett vilddjur hade gått lös i lokalen. Jag glömmer aldrig Daniels blick när han såg vad de hade gjort, jag visste då att det inte fanns något mer att göra, att han hade bestämt sig och att ingen av oss andra hade något mandat att sätta emot. Tina föreslog mest för sakens skull att man kanske skulle kunna städa upp och fundera ifall man kunde börja om i mindre skala, men egentligen behövde vi inte säga något mer till varandra, vi visste vad som skulle behöva göras. Det är 14 månader sedan nu, och det är väl ingen hemlighet längre på så sätt. Jag minns hur vi for därifrån med Daniels Transporter, hur vi i sidospeglarna såg hur det brann. Det var också då vi bestämde oss för att gå tillbaka till musiken.

LÄS OCKSÅ: Här hyllas Anders Tegnell – med black metal


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA