x

LISTA: 10 låtar som slår tillbaka mot kritiker och journalister

LISTA: 10 låtar som slår tillbaka mot kritiker och journalister

Vi har nog alla någon gång fått nog av kritik – detta gäller såklart även musiker och låtskrivare.

Låtskrivare och band får ta emot både ris och ros i det offentliga rummet. Musikjournalistikens gren inom musikbranschen är inget undantag. Självklart är kritik något man som musiker får ta. Men det händer ibland att vissa gränser för vad man orkar ta emot som låtskrivare överskrids och då får musikerna slå tillbaka med sitt mest effektiva vapen: musiken!

Från Axl Roses mer ”rallarsving”-svar på tal till ett mer subtilt tillvägagångsätt som Radiohead i Paranoid Android – vi går igenom exemplen där musiker gett tillbaka med samma mynt!

Nick Cave And The Bad Seeds – Scum  

I denna låt, som nästan mer påminner om en avhyvling än en verkligt utarbetad låt, berättar Nick Cave – inte sjunger – om en journalist.

"I wanna tell you about number one
He was a miserable shitwringing turd
Like he reminded me of some evil gnome
Shakin hands was like shakin a hot, fat, oily bone"

Och när låten fortsätter med textraderna:

"You gave me a bad review
And maybe you think that it's all just water under the bridge
Well my UNfriend, I'm the type that holds a grudge
I'm your creator
I think you fuckin traitor, chronic masturbator
Shitlicker, user, self-abuser, jigger jigger!
What rock did you crawl from?”

är det inte längre några tvivel om att detta är en motaktion.

Guns N' Roses – Get In The Ring 

Titeln på den här låten ska tolkas som en öppen inbjudan att "komma in i boxningsringen".

Här bjuder Axl Rose, Duff McKagan och Slash bokstavligen musikjournalister och andra "hatare" upp till fajt. Den tredje versen består av följande textrader:

”And that goes for all of you punks in the press
That want to start shit by printin' lies instead of the things we said
That means you Andy Secher at Hit Parader, Circus Magazine
Mick Wall at Kerrang, Bob Guccione Jr. at Spin
What you pissed off 'cause your dad gets more pussy than you?
Fuck you! suck my fuckin' dick!”. (Bob Guccione Senior är grundaren av herrtidningen Penthouse, reds. anm.)

Det sägs att Guccione från Spin skrev i ett brev till Rose att han accepterade utmaningen. Det blev dock aldrig någon fajt. Denna textbit får ändå ses som en av pophistoriens mest explicita och aggressiva attacken mot enskilda journalister och musikjournalistikbranschen.

Haim – Man From The Magazine

De tre systrarna Este, Danielle och Alana Haim är som ett band med kvinnor möjligen mer utsatta för ”olyckliga” kommentarer från journalister och andra inom musikbranschen. Låten Man From The Magazine skulle åtminstone kunna indikera det. I texten beskrivs både sexistiska interaktioner med "the man from the magazine" och fördomar om kvinnliga musiker.

Den första versen i låten lyder:

"Man from the magazine, what did you say?
"Do you make the same faces in bed?"
Hey man, what kind of question is that?
What do you really want me to say back?"

Det är uppenbarligen inte alltid lätt att vara en ung kvinna inom musikbranschen, inte ens i situationer som den som beskrivs i vers 2:

"Man from the music shop, I drove too far
For you to hand me that starter guitar
"Hey girl, why don't you play a few bars?"
Oh, what's left to prove?"

Este sa följande om låten i GAFFAs intervju med Haim:

– “Ska du ha något till din pojkvän?” Den frågan har man hört lite för många gånger. Eller att de tar för givet att du vill ha nybörjargitarren. Varför? Varför måste jag bevisa min nivå för dig. Och soundchecks också, de är … Det är väldigt frustrerande. Galet att den här skiten fortfarande händer idag. Jag vill att andra tjejer ska förstå att de har lika mycket rätt att vara vid scenen som alla andra. Jag är väldigt bra på att stå upp för mig själv. Då menar jag att jag kan stå upp för mig själv när en manlig journalist frågar om jag gör samma miner på scenen som jag gör i sängen. Och tanken att jag måste förklara att nej det är så jag uttrycker mig på scenen och inget annat, du förvränger det och får det till att bli något det inte behöver vara – att behöva stå upp för mig själv är jävligt galet. Så vi skrev den låten. 

The Devil Wears Prada – Transit Blues

Denna låt bär utan tvekan på kritik mot hur viss musikjournalistik bedrivs med textraderna:

"I can hear the questions now since journalism died somehow
The shout proclaimed, 'The poison praised!'
They make my words an unmarked grave.

En egen tolkning, om än ytlig, säger att man vill framhäva samhällsproblemet som idag är ”klick-journalistik”. Inget innehåll, journalistiken är död, bara ett konstant jagande av profit. Men detta är såklart bara en egen teori, det är självfallet fritt upp till lyssnaren att göra sin egen tolkning. Bara den är musikbransch-kritisk.



Melting Hopefuls – What She’s Wearing

Den här låten var försöket till en uppgörelse med journalister och musikkritikers fokus på kvinnliga artisters utseende. Låten What She's Wearing släpptes av pop-punkbandet Melting Hopefuls på albumet Spacy Flyer 1994. I låten kritiserar bandets sångare, Renee Lobue, kritikernas tendens att beskriva kvinnliga artister utifrån deras garderober istället för att recensera deras musik; en trend som enligt hennes eget uttalande är "lat journalistik".

I låten kritiserar hon också den mycket mansdominerade rockmiljön, där hon upplever en tendens av att människor hellre skulle se kvinnorna än att lyssna på dem.

The Cure – Desperate Journalist

1979 gjorde The Cure en inspelning för John Peel Session med en alternativ version av deras låt Grinding Halt från debutalbumet Three Imaginary Boys. Denna alternativa version kallas Desperate Journalist och som titeln antyder är det en diss till journalister som är lite för fräcka i sin desperation att få fler läsare.

I den bästa goth/punk-stilen går man till attack mot journalister som i recension efter recension tror sig ha fattat bandet och dess lyrik. Innehållsfattiga analyser i musikrecensioner med ord som ”inre demoner”, ”död” och ”lidande”, väldigt ”originellt”. Enkom avsedda att skicka en "Jag vet bättre"-signal från journalisten. Desperate Journalist börjar så här:

"Hey mister a review
A word for salad
Is written by my friend
Ian Penman
He uses long words
Like semiotics and semolina"

Semolina, eller mannagryn, är den innersta och svåraste delen av vetekärnan. Den används särskilt i gröt och pudding. Inte precis ”ett ord för sallad”, men jag tvivlar inte på att det är det som är poängen. En analogi för den pretentiösa musikkritiken.

BBQ Chicken – Stupid Magazines

"They ask the question
We give the answers
But then the story
Is something strange
They try to call it
Rock journalism
But it's a slave
to the music machine"

Låten lämnar inte mycket för egen tolkning, men sen när har punk-musiken brytt sig ett SKIT om det? PANG på rö’betan!



Radiohead – Paranoid Android

"When I am king
You will be first against the wall
With your opinion
Which is of no consequence at all"

Punkt.

Pelle Carlberg – Go To Hell, Miss Rydell

Den här låten, som hittas på Pelle Carlbergs solodebut-EP med samma namn, handlar om skivrecensenten och journalisten Malena Rydell och en negativ recension som hon gav en Edson-skiva (Pelle Carlbergs tidigare band). Carlberg tog illa vid sig av recensionen, letade upp Rydells telefonnummer och ringde upp henne för att prata om recensionen. Rydell avböjde emellertid samtalet, varför Carlberg istället valde att kommunicera sina känslor genom att skriva en låt om händelsen.

Bob Dylan – Ballad Of A Thin Man

Och slutligen måste vi gå tillbaka till 1965. Bob Dylan har inte alltid, om ens någonsin, varit ett fan av journalister och särskilt inte de som enligt honom bara ställer frågor för att ställa frågor. Frustrationen kommer slutligen till uttryck i låten Ballad Of A Thin Man. Innan den ska dra igång under en konsert i Japan 1986 säger Bob Dylan:

”Det här är en låt jag skrev ett tag tillbaka som svar på att människor ständigt ställer mig alla möjliga frågor. Du blir bara trött på det då och då. Du når en punkt där du bara inte orkar svara på fler frågor. Jag tror ibland att en människas liv talar för sig själv.”

I låten följer vi ”Mr. Jones ” som ständigt hamnar i konstiga situationer, och ju fler frågor han ställer, desto mindre mening ger världen omkring honom:

”You know something is happening, but you don’t know what it is / Do you, Mr. Jones?”, sjunger Dylan.

MEST LÄST: Black Sabbath-ikonen chockas av hitlåten – ”äcklig”


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA