Under 2019 såddes många frön inom svensk hiphop, nya stilar skapades som under 2020 fick växa och blomma ut. GAFFAs praktikant och hiphop-frossare, Vilja Ågren, ger sig på en sammanfattning och placerar ljuset på de som har utvecklat den svenska hiphoppen, fört den framåt och även breddat genren. 

Det går att dela upp hiphop-Sverige 2020 i en rad olika kategorier. På en sida har vi den mer poppiga hiphoppen med namn som Hov1, Huset och Tjuvjakt bland annat. Sedan har vi Bennett med albumet Och Du Heter?, som rör sig över alla subgenrer. Ricky Rich förtjänar en eloge för EP:n Crib Sessions PT:1, där han rappar över en akustisk gitarr, med en röst som berör även den mest kallhjärtade. En otroligt begåvad rappare som poppat upp är L1na, som vi spänt väntar på att få höra mer av under 2021. 

I ett annat hörn har vi den nya vågen av hiphop, den så kallade “gangsterrappen” som dominerade de svenska topplistorna under förra året. Albumet 98.01.11 förtjänar all uppmärksamhet den kan få, Yasin imponerar med sina enkla produktioner, grymma lyrik och något monotona röst. Ant Wans album 724 är mer än unikt. När han rappar om sin smärta och baksidan av förorten till ett trapbeat, skär hans autotunade röst rakt in i hjärtat. 

Guleeds album Lucky 20, tog hiphop-Sverige till nya höjder, hans eget sound och smarta texter gör detta till en av förra årets bästa plattor. Låten Tärningar har allt det man kan önska, Guleeds unika röst växlar mellan sång och rap över ett drömskt pianobeat, i texterna levererar han smarta rim blandat med sorg och strävan.

På albumet Inloggad rappar Haval om det hårda livet på gatan till både tragiska och tropiska beats producerade av Manny Flaco. Detta är nog årets duo, tillsammans skapar de något som aldrig hörts på den svenska rapscenen tidigare. I låten Tokarev ylar gitarren framför ett tungt beat, och när Haval sjunger med vemod i rösten “Jag gör ba' musik för jag är trött på det här” sätter han ord på ett lidande som finns hos många.

10 år tillbaka

Den nya vågen av svensk hiphop skiljer sig markant från 2010-talets rap där Labyrint, Ken Ring och Kartellen var de största förespråkarna. På den tiden lades det mer kraft på texterna, de var ofta väldigt samhällskritiska och fyllda med politiska budskap. Produktionerna ofta influerade av reggaen. Idag är det mer fokus på fyndiga rim, catchiga refränger och sköna tropiska beats. Jag kan sakna innehållet från förr, men tycker samtidigt hiphoppen har blivit roligare att lyssna på nu. Den innehåller mer humor och mer dansvänliga produktioner. 

Hiphop-musiken har alltid speglat livet på gatan och vittnat om hur samhället ser ut. Det gör även dagens hiphop, och det är tydligt att samhällsklimatet har ändrats. Den svenska hiphoppen har blivit råare och texterna allt mer våldsamma. För några år sedan fanns det mer hopp i texterna, en strävan och en tro om att samhället kan ändras. Det hoppet har tyvärr släckts och det handlar mer om att ta sig “ut” och ändra sig själv. Texterna har blivit mer individualistiska. 

Trender för 2021

2020 innehöll många fantastiska ögonblick för svensk hiphop, men lämnade också en del att önska. Mycket nytt, men också mycket som lät likadant. Men om något så har föregående år tydligt visat att det är en genre i ständig utveckling. Jag tror att 2021 kommer bjuda på mycket självrannsakande texter, med ett lugnare tempo i låtarna och en mer sorglig approach. Min förhoppning är lite mer substans i texterna och en bättre kvinnosyn hos många artister. 

Här har jag samlat mina hiphopfavoriter som släpptes under 2020. Lyssna och njut!

LÄS OCKSÅ: Donald Trump vill uppföra 250 statyer inklusive Whitney, Aretha och Elvis