Det är lätt att fastna i ett spår, vilken genre man än graviterar mot. Därför har vår hardcore-expert Ida Bongs Olsson gjort en lista på tio hc-släpp från de gångna tio åren och som du bör kolla in. Kanske hittar du nåt nytt att lyssna sönder, eller återuppleva kärleken till en gammal flamma. God lyssning!

Gulch – Impenetrable Cerebral Fortress, 2020

Håll i hatten, för nu åker vi. Förra året nåddes omvärlden av det album som skulle sopa mattan med hela genren. Med ett sound som låter som inget av denna värld förmedlar bandet en känsla som är på gränsen mellan ursinne och galenskap. Gulch har lyckats knäcka en kod som öppnar dörren till en helt ny form av hardcorepunk. De blandar in element från andra genrer och tar dessa nya ingredienser och knådar och formar och hettar och kokar. You name it. Resultatet är ett helt nytt sound som är så rått och äkta att den som lyssnar trillar av stolen och kanske får impulsen att köra huvudet genom en stenvägg (gör inte det). 

Rolig fakta: sista låten på albumet är en cover av Siouxsie And The Banshees Sin In My Heart. 

Hårda Tider – Gatan Kallar, 2010

“Vafan är hög standard?” Jo, hela Gatan Kallar från Malmö-baserade Hårda Tider. Arga och äkta texter framförda på ännu argare skånska där varenda låt är en smäll på truten. Svensk hardcorepunk när den är som bäst, helt enkelt. 

Trapped Under Ice – Big Kiss Goodnight, 2011

En solklar favorit som aldrig går ur tiden. Trots att plattan har tio år på nacken hade Big Kiss Goodnight lika väl kunnat släppas idag och fortfarande varit en av de bästa HC-plattorna som skådat dagens ljus. Plattan innehåller några av bandets största bangers såsom Pleased To Meet You, Born To Die och Reality Unfolds men även undangömda godbitar som Time Waits och Disconnect. 

Knocked Loose – Different Shade Of Blue, 2019 

Arg hardcore har vi hört förut men med tiden tenderar de som var arga i början av 00-talet bli mjukare och tömda på ilska. Vad är då mer uppfriskande än när stafettpinnen lämnas över till 90-talister som har 100 anledningar till att vara svinlack på världen? Different Shade Of Blues’ absolut bästa låt är … And Still I Wander South där lyssnaren får njuta av teknisk perfektion och saliv rätt i örat ända från Kentucky, USA. 

G.L.O.S.S – Demo 2015, 2016 

En EP som tåls att lyssna på är G.L.O.S.S första (och näst sista) släpp innan bandet la ned något år senare. De dundrade in på Washingtons hardcore-scen, släppte ett gäng stenhårda låtar, pekade finger till patriarkatet och tackade för sig. Det härliga med G.L.O.S.S är att det inte är några konstigheter, det är rakt på sak och framför allt kompromisslöst.

Backtrack – Darker Half, 2011

Ett av de stora namnen inom hardcore-scenen och som även ingår i den ökända (moderna) New York-scenen. Debutalbumet Darker Half är en platta som går rätt in i arkivet för skivor som har varit betydande för hardcore-scenen överlag. Om du av någon anledning har missat Backtrack så är detta det perfekta albumet att låta sig bli introducerad för. Extra plus i kanten till låtar som The Worst Of Both Worlds och låten med samma namn Darker Half. 

Hands Of God – Blueprint For Self Destruction, 2019

Tänk dig att du ska böja en metallskena. Efter ett tag känner du att det inte går att böja mer, för då går den av. Hands Of God ingår i den nya San Jose-sekten där samtliga lyckas böja soundet för hardcore till en gräns som tidigare inte var möjlig. De har inkorporerat detaljer som tidigare har varit inom den klassiska ramen för metal men som gör sig lika bra inom hardcore, om inte bättre. En ny era av hardcore väntar framför oss och Hands Of God är ett av banden som driver loket framåt.
 


The Rival Mob – Mob Justice, 2013

Ett band som lätt kan glömmas bort i virrvarret av HC-konstellationer där ute men som borde vara mer på tapeten. Influerade av det gamla gardet och som har det klassiska 00-talets sound men som ändå inte faller ur tiden. En perfekt kompott av tung basgång, aggressiv sång och vilda trummor. 

Vidro – Allt Brinner, 2019

En curveball på listan är Vidro, nykomlingar på den svenska hardcore-scenen. Startades i Stockholm och låter smutsigt som punk men svinargt som hardcore. Texterna är repetitiva, gitarren är snabb och skulle kunna vara KSMB:s fula kusin. Låtar som verkligen fångar intresset på skivan är Satan Bor I Mig och Blodiga Händer. 

Krimewatch – Krimewatch, 2018

Krimewatch bildades i Brooklyn, New York och släppte sitt första album med samma namn 2018. Tyvärr har de fått rätt mycket hat och blivit anklagade för att vara ett “hipster-HC-band” som inte tillhör den riktiga hardcore-scenen i New York. Kan det vara lite gammal hederligt kvinnohat? Kanske. Huruvida de är posers eller inte är musiken kanon. Rhylli Ogiura, frontpersonen i bandet, har en röst som sätter sig på minnet. Det är avskalat, långsamt och inga krusiduller. 

Vilken är din bästa hardcore-skiva under de senaste tio åren?

LÄS OCKSÅ: Yasin med flera planerade bombattack enligt åtal