x

Mannen i den vita hatten (32 år senare)

Mannen i den vita hatten (32 år senare)

GAFFAs Jim Knutsson skriver om Kent-klassikern Mannen I Den Vita Hatten (16 År Senare) – 16 år senare.

Det är nu 16 år sedan Jocke Berg, sångare och låtskrivare i Sveriges största indiepopband Kent, sjöng om sin student 16 år tidigare. Där han satt på en bänkrad på S:t Eskils gymnasium i en rastlös sen april 1989, medan en vind blåste skräp längs korridoren en sista gång. Innan han samlade kraft till språnget till att bli en nybliven man i en vit studentmössa på skolavslutningen en dryg månad senare. Där och då trodde han inte det var så långt till att hitta hem och bildade året därpå den första inkarnation av vad som sedermera skulle bli Kent.

På deras sjätte album när Jocke spelade schack med döden så kom tankarna tillbaka från den ungdomliga tiden när de dyrbaraste smyckena var tårar och gränser var till för att passeras. En symbolik för att lära sig av sina misstag och att våga bryta sig ut från samhället det snäva landet "lagom är bäst" tvingar in en i redan från födseln. Där priset man får betala är ett utanförskap av både våghalsigt hopp och uppgiven hopplöshet om man vågar sticka ut.

Efter ett långt och dynamiskt intro där instrument läggs på allt efter, så ökar förväntningarna likt de en student har inför friheten som man tror vuxenlivet ska innebära. Föreställningar som ofta krossas redan nästa dag när man vaknar upp bakfull utan några krav. Men också för första gången utan ett syfte, där det gäller att hitta sin egen väg istället för att få den visad och utstakad för en. Likt musiken i verket som här uppmärksammas så är studenttiden ett liv i dur men med en filt av vemod över sig när klimax på festandet nås, och likt skiftningarna i låten så känner man sig starkare och svagare omvartannat. I den förvirrade perioden efter studenten är tanken att man ska gå vidare genom att följa sina drömmar, men det är också oftast här de flesta luftslott och föreställningar om livet dör. Allt blir inte bättre utanför skolans trånga men trygga åsiktskorridor när den osäkra och okända världen ligger vid ens fötter.

Jocke sitter inne med kunskapen om detta 16 år senare när han minns tillbaka på det förflutna och deras dumma korståg mot en lika korkad och trångsynt småstad, Eskilstuna i detta fall. Motparten i texten väljer att vifta undan de förträngda minnena av känslor som slog och sprängde inombords och förminskar det till ett skämt när de ses igen, medan Jocke inte kan släppa det nostalgiska taget från tiden när allt var svart och vitt istället för grått och trist. Kroppsspråket säger att motparten bara använder sig av en försvarsmekanism för att slippa känna smärtan av förlorade drömmar och att ingen av dem ännu har hittat hem. Jocke är fortfarande livrädd för att leva och dödsrädd för att dö, en allmängiltig känsla som är anledningen till att denna låt fick vara med och avsluta alla konserter sedan första halvan av 2005. 



På konserterna valde Jocke ofta att lägga till varierande avslutande extraverser där fansen i realtid fick följa med i hans tankar medan han blev äldre och visare och vilsnare. Hans ytliga arrogans har aldrig kunnat dölja hans djupa omtanke om omvärlden och hemlandet som han har tvetydiga känslor inför, ett samhälle som anser sig vara så öppet att det till och med har börjat välkomna in nationalismen till allt från midsommarfesten till riksdagen. Extraverserna bjuder också på det självhat som har kommit med hans maktposition, samtidigt som han känner sig lite för bekväm där i sin överlägsenhet, rikedom och egoism. Den position alla eftersträvar att visa upp i sociala medier nuförtiden utan att ha belägg för det. 

Och trots att ingen lyssnar och att ingen, ingen, ingen, ingen hör när det gäller politik så uppdaterar Jocke läget när en ordblind liten cowboy vid namn George W. Bush styr världen från USA. Och istället för att vara 16 år äldre sedan studenten så är Jocke nu 40 år från sin statistiskt säkerställda död. Han känner sig svag i en tid som kräver styrka och mod och hatar den han blivit och föraktar den han var, medan hans skalle brinner av livets alla motsatser.

År 2021 så är det fem år sedan Kent tog farväl och studentfiranden har blivit inställda av pandemin, där studenterna tidigare tog för givet att de skulle leva, leva livet. Men det är inte lång tid kvar innan Jocke kommer stå där bland de vita hattarna igen. Denna gång överlämnandes studentmössan i detta maraton vi kallar livet till sin son med orden "ge aldrig upp, stå aldrig still". 

Kent kommer alltid vara för evigt unga för du och jag ska aldrig dö, och därför kommer musiken och orden aldrig tystna, men älskling vi ska alla en gång dö.

KLASSIKERN: Marilyn Manson levde och dog för sina synder


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA