x

LISTA: 7 covers som är bättre än originalen

LISTA: 7 covers som är bättre än originalen

Trent Reznor (Nine Inch Nails) sa att det var som att förlora sin flickvän när han hörde Johnny Cashs version av Hurt, då han kände att det inte var hans egen låt längre. Så starkt intryck kan alltså en cover göra på sin egna upphovsman, men alltför ofta brukar covers vara något ett band tar till för att fylla ut med. Med andra ord brukar det inte vara särskilt intressant eller lyckat. Men det finns ju undantag som bekräftar regeln, där coverversionen inte bara är lika bra som originalet, utan så fantastisk att den slår originalet på fingrarna. GAFFAs Jim Knutsson presenterar sina favoriter.

7. Guns N' Roses – Knockin' On Heaven's Door

Bob Dylan gav ut singeln i samband med att den var med på soundtracket till filmen Pat Garrett And Billy The Kid i början av 70-talet, och det har gjorts otal covers på den. Bäst lyckades underligt nog Guns N' Roses när de gjorde arenarock av den för att ännu en gång vara med i en film, denna gång Days Of Thunder på 90-talet. Det är bombastiskt, osmakligt och alldeles, alldeles underbart!



6. Johnny Cash – Hurt

Nine Inch Nails frontman Trent Reznor abdikerade alltså i princip som låtskrivare, när Johnny Cash sju månader innan sin död valde att göra en avskalad version av industrirockbandets gamla mästerverk. Nerven är fullständig och det räcker med enkla medel när Johnnys bräckliga men ändå bestämda röst sjunger sitt avskedsbrev till världen. "I focus on the pain, the only thing that's real".



5. Tiny Tim – People Are Strange

Efter att Tiny Tim hade trippat genom tulpaner och rakt in i det amerikanska folkets hjärtan med sin utomjordiska falsett så gav han sig på The Doors gamla hitsingel. Originalet är teatraliskt om utanförskap och även om det är fantastiskt i sig självt, så känns det också återhållsamt. Tiny Tim släpper lös galenskapen och ger texten en ny dimension, när en av de underligaste figurerna inom musikindustrin sjunger om hur konstiga människor är. Det var kanske här Thåströms albumtitel föddes till Det Är Ni Som E Dom Konstiga Det Är Jag Som E Normal.



4. Jeff Buckley – Hallelujah 

Det är en religiös upplevelse drygt sex minuter in i covern på Leonard Cohen när Jeff Buckley drar ut på ett utsökt och kusligt "hallelujah" i 25 sekunder. Att låten gavs ut på hans enda studioalbum innan han drunknade bidrar till den spöklika känslan av att ett geni togs ifrån oss alldeles för tidigt. Med rader som "Well, maybe there's a god above, but all I've ever learned from love was how to shoot somebody who outdrew you" så fångar han hela livets skönhet och smärta på sju minuter, att sända ut i rymden för att beskriva mänsklighetens våndor.



3. Cowboy Junkies – Sweet Jane

The Velvet Undergrounds svängiga rocklåt borde vara förbjudet territorium att ge sig in på, då den är perfektion i sig själv. Cowboy Junkies struntade som tur i den regeln och med enbart en mick och en kyrka som studio så spelade de in låten live på halva tempot. De använde sig dessutom av ett parti som egentligen bara är med i originalets demoversion, inte konstigt att självaste låtskaparen Lou Reed blev en förespråkare för denna cover.



2. Sinéad O’Connor – Nothing Compares 2 U

Prince såg låtens potential som enbart utfyllnad för sitt sidoprojekt The Family, men fem år senare hittade den hem när Sinéad O'Connors nyrakade skalle dök upp på hög rotation på MTV. Musikvideon är briljant avskalad med närbild på hennes ansikte medan hon sjunger ut sina känslor om en förlorad kärlek. Den avslutas med att tårarna börjar rinna ner för hennes kinder medan hon skriker ut sin smärta. 



1. Marilyn Manson – Sweet Dreams (Are Made Of This)

Kombinationen av Eurythmics syntpoppiga hit från 80-talet och skräckrockarna Marilyn Mansons skrämmande intåg på 90-talet är det perfekta resultatet av när två världar möts. På förhand hade jag trott att de kanske skulle göra narr av originalet, men istället tar de den på fullaste allvar och skapar en helt ny mörk dynamik. Sångaren skiftar mellan att kusligt viska fram orden till att avgrundsvråla utan någon förvarning, som ett soundtrack till en skräckfilm där texten får en helt ny mening. Om det tidigare kunde missförstås som en text om sadomasochism, så tar den här steget fullt ut. Vill man utforska en ännu mörkare sida så är det bara att invänta covern på Screamin' Jay Hawkins I Put A Spell On You från samma skiva, den hade faktiskt också kunnat toppa denna lista!



Vilka covers tycker du själv överträffar originalen?

KRÖNIKA: Är rocken fortfarande farlig?


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA