När Tracey Thorn satte sig ned för att skriva ihop julskivan Tinsel And Lights visste hon redan från början att resultatet inte skulle bli en gladlynt historia. Att låtlistan inte skulle bestå av ett gäng sönderkramade julklassiker från Absolute Christmas omtolkade av Everything But The Girls sångerska. Det var aldrig tal om att hon, som artist nummer tio tusen i ordningen, skulle göra sin variant på exempelvis Jinglebells. Tracey Thorn blir deprimerad av glad julmusik, nämligen.

– Jag har förstått att vissa människorlyssnar på och tycker om den här glada och gulliga julmusiken. Det förstår jag inte. Jag kan inte relatera till det. Den typen av musik gör mig deprimerad. Den påtvingade munterheten får mig att känna mig utanför och isolerad istället för inkluderad.

Det var i våras som Tracey Thorn gick in i studion för att ställa samman sitt första julalbum. Hon hade tänkt tanken i många år. Hon hade själv börjat köpa och lyssna på ny julmusik under åren, Sufjan Stevens, She & Him, för att nämna några. I takt med det blev hon mer och mer sugen på att släppa sin egen julskiva. Det fanns planer på att dekorera studion med julgran, låtsassnö, pumlor och glitter bara för att komma i rätt stämning, men i slutändan räckte det med att Thorn ställde in sin egen på hjärna på jul.

– Efter en tid i studion blev jag faktiskt chockad när jag gick utanför dörren och märkte att det bara var tidig april. Det var med andra ord ganska lätt att framkalla rätt känsla.

Mix av melankoli och lycka
Vad är julkänsla för dig då?
– Tja, det är ju den här fantastiska blandingen av melankoli och lycka som är så påtaglig under julen. Det blir en särskild atmosfär eftersom det är så mycket känslor av olika slag i luften.

Hur går man tillväga för att få musiken att förmedla den känslan?

– Jag hade ett väldigt öppet sinne under hela processen. Jag tog min tid att gå igenom låtar och undvika alltför uppenbara val, de som kändes som att "nej det här är för bekvämt". Jag vill bredda konceptet med julskiva, vilket innebar att låtar som hade det minsta snö eller vinter i sig kvalade in. Jag var ärligt talat inte särskilt strikt med temat alls, haha, jag vet inte ens om man kan kalla det en julskiva.

Men en julskiva blev det ju ändå. Det finns en del arrangemang som är väldigt typiskt juliga.

– Jo, men precis. Samtidigt som jag inte ville vara för tillgänglig så kunde jag ju inte vara för svår och avant garde heller. Det var viktigt att ändå komma åt den där välbekanta atmosfären, därför finns element som bjällror, trumpeter, horn och typiskt vintriga och juliga körer med i ljudbilden. Allt finns där helt enkelt och nu är det upp till folk att göra vad de vill med det.

Vad är ditt eget förhållande till julen?

– Jag har nått det stadiet i livet då jag blivit lite mer traditionellt inställd till det hela. När jag var i 20-årsåldern och var ute och turnerade var det ju väldigt sista minuten, och inget som helst planerande inblandat. Jag brydde mig inte så mycket. Nu har jag tre barn och då uppskattar man det hela mer, nu är det ju jag som får allt att hända.

Har dina barn hört din julskiva?
– Mina barn? Haha, de kunde inte bry sig mindre om vad jag gör med min musik!

Tracey Thorns värsta julminné
– När jag var liten spenderade jag och en kompis en hel dag med att dekorera ett julbord, alltså som en sorts installation. Vi hade gjort snögubbar av ull och en massa annat. Jag skulle bara tända ett ljus för att fullborda det hela. Det slutade med att jag tände eld på bordsdekorationen istället och det hela började brinna ganska bra, varpå min mamma fick rusa efter en kökshandduk och slänga allt i vasken. Det var ett väldigt hårt ögonblick, rent kreativt.