Inget vanligt artistporträtt: "Vi vände kameran åt andra hållet istället".
"2 steg från Håkan" är ingen vanlig musikdokumentär. Istället för att rikta alla kameror mot artisten, valde filmarna att vända dem mot all cirkus som sker runt Håkan Hellström. Idén tog skruv när filmarna Torbjörn Martin, Björn Fävremark och John Boisen besökte en signering på Bengans och fick se all hysteri kring popartisten. Framför dem var hundratals människor som filmade och fotade sin stora idol.
– Så vi vände kameran åt andra hållet istället, säger Torbjörn.
Idén var på förhand inte formulerad, det bara blev så. Kamerateamet klippte ihop det lite på skoj och skickade över till Håkan Hellström. Han tyckte hela perspektivgrejen var schysst och undrade om de ville filma hans Scandinavium-spelning. Torbjörn och hans medarbetare nappade direkt, med ett önskemål att göra något extra av det.
– Jag vet inte om Håkan uppfattade tanken med att köra två "parallella historier", alltså en kamera som följde ett fan och en som följde artisten, två vinklingar som man kunde hoppa emellan, men han gick med på det och senare sökte vi personer som kunde tänka sig att vara med i dokumentärfilmen via Håkans hemsida.
De fick en stor hög med intresserade och motiveringar på vem som var mest lämpad. Men ett brev stack ut ur mängden, skrivet av en tjej från Borlänge som skulle ta sig till Göteborg. Hon hade inte ens löst någon biljett och hon skulle sova över hos sin morfar på ålderdomshemmet. Amanda kom att bli en stor del av "2 steg från Håkan".
– Vi hoppade på tåget som Amanda tog och började rulla, säger Torbjörn.
Han pratar om en lång process och problematiken med att i slutändan klippa ihop något som inte "handlar om den stora spelningen", eller likande. Den här dokumentären kom mer att bli en form av mitt i karriären, mitt i allt, där början och slutet inte är tydligt.
– Det handlar mer om att lära känna karaktärerna under filmens gång. Man går in med en förutfattad mening och förhoppningsvis går man ut med andra tankar.
Känner du att ni fick sagt det ni ville?
– Ja, vi tycker ju det, men scenerna bygger ju mycket på vår magkänsla. När vi gick igenom råmaterialet, valde vi ut det som kändes starkast då. Nu har vi sett dem så många gånger att vi har blivit skadade, men vi har förlitat oss mycket på våra första reaktioner. Vi får se, vissa kanske inte läser in det så som vi gör, men sånt vet man aldrig på förhand.
Hur tycker du själv att Håkan Hellström tar all uppståndelse?
– Han tar den bra, tycker jag. Man märker ju att han är under mycket press, under de perioderna när det är skivsläpp och turnéer. I filmen kan man se att han kämpar mycket med att ge tillbaka till dem som ger honom stöd. Problemet är att de är så många och han är bara en människa. Det är svårt att ge av sig själv till alla. Jag är imponerad av honom. Den energin han har från spelning till spelning. Men det är samtidigt väldigt viktigt för honom att ha en avdelning där han får vara för sig själv.
Vad var det mest problematiska under inspelningens gång?
– Ihopklippningen har varit mest klurig för oss, med mycket material att gå igenom. Vi hade en slags naiv tanke att lägga scenerna i följd, men det blev helt obegripligt och vissa saker föll helt platt. Så vi fick jobba mycket med det. Scenernas ordning var väldigt viktig för oss.
Med mycket material kommer oundvikligt läget då man behöver döda sina darlings. För Torbjörn och hans medarbetare handlade det i första hand om att välja bort alla de scener som hör en "normal" musikdokumentär till.
– Hade vi gjort en klassisk konsertdokumentär skulle man ju haft mer backstagehäng och så, men vi fick göra avvägningar. Många vill ju bara se Håkan, typ, och vi har tagit en lite annan väg.
"2 steg från Håkan" har premiär imorgon (10 augusti), på Draken i Göteborg. Dokumentärfilmen visas även dagen efter på Bio Roy, som en del av Way Out West-festivalens filmprogram.
Följ allt som sker på festivalen via GAFFAs Way Out West-sida. Där publicerar vi kontinuerligt liverecensioner, intervjuer och nyheter från årets festival.
