Hösten välkomnade oss med skivsläpp och spelningar utöver de vanliga. Här följer en sammanfattning.
I GAFFAs värld är betyget sex av sex lika med mästerverk, kort och gott. Under senare tid har vår skribentkår lämnat ifrån sig förvånansvärt många fullpottare. Ren galenskap eller helt i sin ordning? Det är upp till alla våra läsare att avgöra, men redaktionen tog till vara på höstens hajper och delar här med oss av en sammanfattning. Nedan ser ni prov på och länkar till den senaste månadens sexstjärniga sensationer.
SKIVOR:
"Tame Impalas andragiv framstår med sina tekniker som ett oöverskådeligt nöjesfält − ett avstängt sådant om man ska fortsätta tala i bilder − men kompresseras samman av en hårt hållen formel. Det påminner litet om Bradford Coxs (Deerhunter) låtskrivande på 2010 års Halycon Digest, men jag tvekar på att någon har förvaltat ett arv av detta slag så väl sedan Bobby Gillespie på 90-talet började intressera sig för Stones."
Black Prairie – A Tear In The Eye Is A Wound In The Heart
"Fingertoppskänslan är fullkomlig och känslan total när kvintetten skapar ett svärtat uttryck som likt filmmusik böljar, flödar över och sjunker undan. Tornfelts sång ges mer utrymme, fusionen av stilar känns fullständigt naturlig och allting blandas med självklar elegans."
"Det är refränger att dö eller döda för och verser att knyta näven i fickan och överleva vintern med. Eller att gå i ide för gott till. Beroende på hur man är lagd. Kombinationen jangliga gitarrer, drunknande sol, den klassiska disten och reverben tillsammans med hederlig dansk dödsångest i Los Angeles har aldrig fungerat bättre för The Raveonettes. Det är popmusik av den absolut högsta klassen. Popmusik som borde vara alla angelägen. Popmusik att dö för."
"Min Stora Sorg är ett projekt av Ann Sofie Lundin. Till det kan tilläggas att ep:n består av fyra låtar och en mix som tillsammans utgör det bästa jag hört på svenska sedan Mattias Alkbergs Anarkist. Tänk er Erik Enokssons (producent, för övrigt) klaustrofobiska soundtrack till Farväl Falkenberg och Man Tänker Sitt. Karaktärerna som långsamt rör sig genom vajande, högt gräs. Utforskar något grundläggande, till högtidliga körer och orglar. Vackert och ensamt. Tänk er sedan fragment av Lykke Lis Wounded Rhymes."
Alla ovanstående skivor plus en herrans massa annan flerstjärnig musik finner ni smidigt via GAFFAs Spotify-app.
LIVE:
Nasum – Debaser Medis, Stockholm
"Ett formtoppat Nasum gav järnet utan någon som helst pardon […] när Nasum släppte lös all den kraft kvintetten bär på, exploderade Debaser Medis. Basisten Jesper Liveröd personifierar den energin på ett exemplariskt vis, när han röjer frenetiskt och headbangar som om det inte finns någon morgondag. Scennärvaro är till stor del en färskvara och med en hel turné i bagaget har Nasum den i ryggmärgen."
A Place To Bury Strangers – Debaser Slussen, Stockholm
"När de kliver in på Debaser Slussens scen är det med motljus, hemmabyggda pedaler, rök och fruktansvärd volym. De bygger upp en vägg av ljud, oljud, melodier, rundgång och rytmer som trasar sönder allting i sin väg. Det är som att köra in huvudet i en jetmotor och försöka lyssna på den underbara poplåten som spelas därinne."
