Den erfarne debutanten Niklas Lind besjunger julen – läs vår intervju.
I Japan spelade Niklas Gabrielsson jazzversioner av animélåtar under ett par kväller i oktober. Hemma i Sverige släpper Niklas Lind EP-skivorna Höst och Vinter. Det råkar bara vara så att det är samma person. Så varför kallar sig Niklas för Lind när han gör svensk jazzpop?
– Äh, det är ett familjenamn. Jag heter egentligen det också. Men sen är det för att jag gjort och gör mycket annat, som det här i Tokyo till exempel. Alternativet hade varit att städa bort allting för att den nya musiken skulle vara det första man hittade när man letade efter mig. Men det hade varit lite tråkigt tycker jag, lite historierevisionism. Så då valde jag att byta efternamn.
Det hela startade på de bohusländska klipporna. Niklas hade spelat med Oskar Linnros och började, efter ett par öl, berätta om en idé han hade. Tanken var ett jazzigare projekt som blickade bakåt och som var på svenska. De båda tände på idén, Niklas så till den grad att han började skriva redan dagarna efter. Och vips var musikprojektet Niklas Lind fött. I våras släppte han debut-EP:n Diagnos. Under oktober och november kom sedan två EP:s till, först Höst och sedan Vinter.
– Både jag och mitt skivbolag har väl vetat att det här inte kommer blomma upp över natten, det är mer ett långsiktigt tänkande. Då finns det väl någon idé om att hålla grytan kokande, pytsa ut lite då och då för att hålla mig aktuell.
Höst heter i första hand så på grund av en låt med samma namn. Vinter däremot beror på spirande julkänslor i mitten av maj.
– Jag råkade skriva två jullåtar. Då tyckte vi att det blir lite kul att jag som debutant ger ut en julskiva. Det brukar ju mer vara rutinerade artister som gör det. Men jag kunde inte riktigt låta bli helt enkelt.
Influenserna är många. Brasiliansk 60- och 70-talsmusik, absolut. Liksom Beppe Wolgers, Monica Zetterlund och Olle Adolphsson, med flera. Tanken är ändå att ta det till 2014 och kännas aktuell.
– Jag var rädd när jag började att det bara skulle låta retro, men det verkar som att folk har förstått att det är idag. Det är väl en kombination av tur, och utan att förhäva mig, skicklighet. Men jag tror att det framför allt är i texterna som man hör att det är nu. Men jag har spelat musik i hela mitt vuxna liv och har inspirerats av massa olika saker, även moderna grejer.
Medan Niklas Gabrielsson tar sig hem från Japan pytsar Niklas Lind ut EP-släpp. Att det är samma person är uppenbart. Och att debutanten Lind tar hjälp av Gabrielssons rutin är självklart. Det är vinter för dem båda nu i alla fall.
