Vi pratar med högintressanta Here Is Your Temple om sena nätter i studion, visioner och om den svenska kulturpolitiken.
Det var när Emily McWilliam flydde från Malmö till Stockholm för att starta om sitt liv som Here Is Your Temple såg sin början. Där fanns Andreas Hourdakis och Olle Nyman och tillsammans började de skriva låtar. Det krävdes både whiskey och aggressiva utbrott för att få henne att börja sjunga men tillslut gav hon med sig. Människor de stött på sedan innan strömmade till och med Ille Borg på bas och Mikael Svensson på synth och klaviatur var gruppen fullskalig. Över telefon berättar Here Is Your Temples trummis Olle Nyman om sena nätter i studion, visioner och om den svenska kulturpolitiken.
Vad för betydelse har ert bandnamn för er?
– Det vill jag helst inte prata om när inte Emily är med men ja, jag tycker att man får en bild av det när man lyssnar på vår musik, så mycket kan jag säga.
Medlemmarna i bandet har sysslat länge med musik på olika håll, bra eller dåligt?
– Ja, alltså det är väl både och. Det är ju ett brett spektrum av musikerfarenheter vi kommer ifrån och det har ju resulterat i en hel del bråk och skrik i studion. Vi har liksom ingen röd tråd musikmässigt som binder oss samman, vilket har lett till att saker och ting har tagit sin tid. Men hela processen har sköts väldigt demokratiskt, alla har varit med och skrivit musiken. Emily är den som skriver texter och melodier, annars skickar vi slingor av musik mellan varandra och arrangerar allt ihop.
En given följdfråga blir då: hur hittade ni ert sound?
– Våra bakgrunder gör att vi haft en bred input, det finns ingen gemensam artist eller så som vi alla kunnat relatera till. Det har gjort att allt har tagit tid och vi har haft långa bråk om vad vi vill göra. Vi ville ha Emily på vokal men vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med hennes röst. Till slut blev det att musiken byggdes runt hennes sound. Det vi gör idag är pop med mycket melodier.
Nyligen släppte ni er första EP So High, vad händer för er just nu?
– Vi blev precis klara med vår första musikvideo. Vi har en del vi måste ordna runt den första skivan men vi vill ut och spela också. Först och främst fokuserar vi på att få ut EP:n i Sverige och England.
Vad kan vi förvänta oss av er kommande skiva?
– Vi försöker göra en skiva som förr i tiden, alltså en hel skiva som man lyssnar på från början till slut. Det finns så många former man kan släppa sitt material på och som man måste ta ställning till. Vill jag göra en skiva för Spotify, vill jag släppa massor av singlar. Vi vill göra en skiva som har en början och ett slut, det känns som att det inte är många artister har det tänket idag. Det har varit en tung process att komma så långt som vi har gjort idag. So High var första låten vi spelade in, det tog ett år. Men nu går det bra, vi har skrivit klart alla låtar och har konceptet klart. Just nu sitter vi och försöker arrangera musiken.
Vad har ni för tankar om Here Is Your Temples framtid?
– Världshärarvälde haha. Jag läste nyligen om att det går bra för Sveriges musikbransch, så vi kan hoppas vi blir en del av det. Samtidigt så kan jag tycka att det känns svårt att slå sig fram i Sverige just, det finns inte det här naturliga utflödet av livemusik som det finns i länder som England och Tyskland där band spelar hela tiden på olika klubbar och pubar. Kanske kan man skylla på den kulturpolitik som finns här, man pressar ut färdiga koncept. Man ger pengar till säkra kort som man vet genererar i pengar, så ingen vågar riktigt satsa. I Sverige finns det en kanal som lyckas och det är pop/rock. Var finns kanaler för den andra musiken? Folk behöver kultur, det är en sak som är säker.
Musikvideo till So High:
