LÅT FÖR LÅT: Christian Kjellvander guidar oss igenom spåren på The Pitcher.
När Jonathan Bengtsson recenserade Christian Kjellvanders The Pitcher för GAFFA beskrev han skivan som "en samling tonsatta noveller som definitivt förtjänar din uppmärksamhet". Och sen gav han skivan fyra av sex stjärnor. Men vad säger huvudpersonen själv om albumets låtar, och hur de kom till? Vi fick Christian Kjellvander att berätta om låtarna för oss.
Men innan vi lämnar över ordet tipsar vi om att lyssna på albumet via Spotify samtidigt som du läser om låtarna.
1. The Mariner
– En enkel självbiografi. Tog sitt avstamp i tanken att vid något tillfälle i livet kliva av historiens och det förflutnas brygga till förmån för det oskrivna. Men man inser snabbt att man inte är skeppare. Och inte heller kapten. Trots att Richie Valens ville få oss att tro det i sin tolkning av La Bamba.
2. The Zenith Sunset
– Ibland försvinner solen mitt i sin resa från öst till väst. Då får man leva med det.
3. The Trip
– Ögonblicket då det egentliga värdet av sakers värde blev uppenbar för första gången förtjänar väl en låt?
4. The Woods
– Skrevs på en ö utanför Vigo. Franco använde denna ö till koncentrationsläger under revolutionen. Den byggdes sedan om till lyxig representationsbostad för Francos regim. Det står säkert 100 stycken 200-åriga enorma eukalyptusträd på ön. Om dessa träd kunde tala … tänkte jag … skulle de väl antagligen bara tycka att det var bättre förr, och det är just det låten handlar om.
5. The Field Before
– Ett Metallica-intro med stråkar och blås, vackert.
6. The Crow
– Hade Nils Holgersson bott i Sörmland istället för Skåne så hade historien sett annorlunda ut, tänkte jag.
7. The Valley
– Jag tänker döden som någon slags fest nere vid floden på botten av Grand Canyon, ni vet … "the kinda party where everybody's going".
8. The Island
– Jag älskar konceptet ö, allt jag älskar är en ö i mitt huvud.
9. The Bloodline
– Texten låg i backfickan i många år. Till sist tog jag mod till mig och satte en enkel hymnmelodi till den. Förhoppningsvis kan någon ha låten i bakfickan i många år och plocka fram den lite då och då, som en slags påminnelse om att det aldrig är för sent att lära sig att älska.
