''Läraren var tvungen att ta mig avsides för att skola mig i att artikulera utan rullande r.''
Begreppet "att jaga en känsla" har väl nästan försatts i någon form av inflation dessa dagar, då artister av alla de slag hävdar att deras skapelseprocess härrör från just den där, tja, jakten. Påståendet är något standardiserat, låt oss i alla fall sluta oss till det. Om du inte använder det i egenskap av att vara Olle Blomström då, och den 9:e april debuterar han med en skiva som närmast förkroppsligar själva uttrycket.
– Vad för känsla jag strävar efter? Med risk för att låta lite kliché så är det typ hoppet som är genomgående, jag kommer alltid tillbaka till just det, säger han själv.
Något som Faråker, artistnamnet Olle har tagit i en bortgången släktings ära, inte bör skämmas över – då han givetvis har rätt. För om albumet Början På Slutet och dess rusiga scener, oförutsedda känsloutbrott och Dick Dale-gitarrer (ljudbildens svar på den fulla vännen som inte är bjuden till festen) utgör vattenångan och koldioxiden, så är begreppet "hopp" molnet du ser när flygplanet har tagit sig ut på andra sidan. Den genomgående känslan, om man så vill. Och jakten började för längesedan.
– Föräldrarna introducerade mig för pianot när jag var sex år. Och om jag ser tillbaka nu, så var jag väldigt dålig, väldigt länge.
– Mitt första framträdande ägde rum i en kyrka, jag var nio år och spelade upp Alla Fåglarna Kommer Än. Problemet var att jag inte hade någon aning om att applåder inte lämpar sig där, så jag trodde att jag totalt hade misslyckats när sången ebbade ut och det blev helt tyst.
Idag är lyckligtvis uteblivna applåder ingenting Olle Blomström behöver oroa sig över. Superlativen har, sedan första singeln Paparazzi Du 2012 krälade sig in i etern från ingenstans, varit många. Och kanske är det småstadsmentaliteten som hänger kvar från barndomen, men trots framgången förefaller Faråkras Ted Gärdestad vara ganska blygsam.
– Jag kommer ihåg när jag sjöng i gosskör, och läraren var tvungen att ta mig avsides för att skola mig i att artikulera utan rullande r, då det störde. Jag har fortfarande inte riktigt insett att jag har någon vidare talang. Men jag hoppas ju.
Vem?
Olle Blomström sjunger på blekingska och kommer från Blekinge. Gillar förutom musiken John Steinbeck och programmering. Efter att inte ha orkat med engelskan längre, så började Olle skriva musik på svenska. Ur detta kom Början På Slutet.
Vad?
Insisterar på att nämna Kalifornien och Beach Boys, och visst är det en nästan tidlös form av musik, med lika tidlösa melodier som Faråker formulerar. Livsbejakande, enkel pop silad genom vit svensk östkust-sand, tro och tvivel.
Var?
Alf sjöng någon gång på bred skånska om Gröna Linjen. Sätter du dig på denna, somnar, och vaknar vid dess slutstation är du i Hässelby Strand. Här bor Olle i en liten etta.
