Skivaktuella Ida Redig om arbetet med nya plattan, viljan att bli stor utomlands och ett sound folk inte kan sätta fingret på.
Det spelar ingen roll om du hört Ida Redigs debutalbum Standing Here. Uppföljaren Thou Shall Not Be A Pussy kommer ändå att överraska dig. Jämför det första albumets beskedliga titel med det andras offensiva uppmaning så förstår du vad som väntar. Du kan också lyssna på singlarna Shout och I'm In Trouble och höra hur den akustiska gitarren och den mjuka rösten ersatts av synthar, pumpande trummor och sång och skrik från magen.
– Det är verkligen två helt olika skivor, säger Ida Redig. Jag är jättenöjd med min första platta men nu ville jag göra något annat, något större, fetare och mer poppigt. Dels för att det är sådan musik jag själv gillar. Jag gillar ju när det händer saker, när det är ös. Men också för att jag vill nå ut till fler lyssnare. Mitt största mål är ju trots allt att bli stor utomlands.
Förändringen har också praktiska förklaringar. Strax efter det att Idas debutalbum släppts byggde hon med egna händer sin egen studio i centrala Göteborg. Ända sedan dess har hon spenderat majoriteten av sin vakna tid med att skriva, spela in och producera.
– De senaste åren har jag hunnit göra en massa musik och hittat nya sätt att skriva låtar på. Idag jobbar jag till exempel mycket mer min röst. Den har blivit som ett instrument i sig. På Shout gjorde jag minst tio tagningar av samma sång. Jag viskade på en, gapskrek på en annan, sjöng lite lagom på en tredje, och så vidare. Sedan la jag alla de där spåren på varandra och det blev jävligt fett!
Låtarna på Thou Shall Not Be A Pussy skrevs tillsammans Kristofer Östergren, mest känd som frontfigur i Melody Club. När låt-skisserna var tillräckligt färdiga satte sig Ida Redig ensam i studion och arrangerade och producerade dem på egen hand. Den 29 januari släpptes ytterligare två av dem, och den 5 mars släpps hela albumet. Men Ida Redig märker effekten redan nu.
– Folk pratar om de här nya låtarna på helt ett annat sätt. Någon sa att det låter som Lykke Li. Någon annan sa att det låter som synthpop från 80-talet. Alla säger olika saker. Jag uppfattar det som att det helt enkelt är svårt för folk att sätta fingret på vad det låter som. Så jag antar att det låter som … Ida Redig? Jag hoppas att det är så. Jag vill ju hitta mitt eget sound. Men det tycker jag att jag gjort nu. Jag tycker ärligt talat inte att det finns någon annan platta som låter såhär.
