Ibland blir det bara Så Mycket Bättre – kolla in Mathias Jensens urval.
Ni kanske minns vår lista från förra året där vi samlade Alla tiders värsta covers. En av våra skribenter, Mathias Jensen, reagerade starkt på valet att ta med Bruce Springsteens Dream Baby Dream-cover. Han kände rent av att ett längre försvarstal var på sin plats. Så varför är då den nu albumaktuelle gigantens Suicide-låt långt ifrån världens sämsta, kanske till och med en av världens bästa covers?
Bruce Springsteen - Dream Baby Dream
Suicides Dream Baby Dream är en helig gal inom den popmusik som värnar om uttrycket. Som skiter i allt annat och som bara vill ha sex, vara nära och aldrig släppa taget. Bruce Springsteens version är inte på något sätt i närheten av att vara lika desperat och lika trånande som när Alan Vega bara slutar tänka och sjunger dröm, dröm, dröm, dröm. Men Bruce Springsteens version längtar på samma sätt som alla andra låtar han någonsin framfört. Att bara höra när Bruce Springsteen sjunger raden "dream baby dream" är att höra honom sjunga alla sina egna låtar, egentligen. Ingen har besjungit drömmen bättre än Bruce Springsteen, ingen har längtat bort lika mycket som honom, och alla som inte håller med har bara fel.
Från Greetings from Asbury Park fram till The River skrev han om Den Stora Drömmen om något annat. Bort, bort, bort. Bara det är något annat än det vi har. Han skrev om drömmen om att bara sticka, slå sönder sin barndom, och börja leva på riktigt. Han skrev om hur den levde, om hur den dog, och om hur den till sist slocknade. Innan han började om på ny kula och blev en muskelmaskin lagom till Born In The USA-releasen. Dream Baby Dream är således hans från början till slut.
Tramporgeln som smyger sig på är den suggestiva doften av kåthet, bara att den ligger bakom en slöja som tvättar bort det desperata. Den här versionen är inte bara en tydlig illustration av Springsteens aldrig sinande törst efter att besjunga det för alltid tonårsromantiska i att stirra in i någon annans ögon utanför en skolbal och drömma om Mary, Sandy eller Jane eller vad de än heter. Det är också en ballad som lika starkt berättar om människan Bruce Springsteen mer än kanske något han någonsin skrivit själv.
När han för några år sedan talade om sin inspiration på SXSW Keynote plockade han då och då fram sin gitarr för att spela några sekunder ur de låtar som legat till grund för hans karriär. Vid ett tillfälle spelar han The Animals We Gotta Get Out Of This Place och säger "that's every song I've ever written. That's all of them, I'm not kidding". På precis samma sätt fungerar Dream Baby Dream.
Plockar man isär hans karriär är det varken Thunder Road eller Racing In The Street som sammanfattar hans tematik. Det är Dream Baby Dream. För i synnerhet Springsteen, och för alla andra som någonsin förälskat sig i den pop eller rock eller soul eller vad som helst kretsar kring passion som bara kan finnas där när man är 17 och undrar vad fan livet handlar om.
Andra covers som ligger varmt om hjärtat:
Carla Bruni - Absolute Beginners (David Bowie)
Lissie - Go Your Own Way (Fleetwood Mac)
White Antelope - It Ain't Me Babe (Bob Dylan)
Bill Fay - Jesus, Etc (Wilco)
Blondie - Hanging on the Telephone (The Nerves)
Rufus Wainwright - Chelsea Hotel No. 2 (Leonard Cohen)
Lana Del Rey - Chelsea Hotel No. 2 (Leonard Cohen)
