Ny ’’studie’’ har kartlagt vad människor diggar baserat på SAT.
Det finns viktiga studier utförda för att främja forskning, och så finns de "studier". Den här nyheten gäller den sistnämnda typen, så är du allergisk: sluta läs. Amerikanen Virgil Griffith har under de senaste åren studerat hur ett högt SAT-resultat (en motsvarighet till högskoleprovet) går att koppla ihop med preferens när det gäller musik. Han har för exempel tagit en skola som Cal Tech, där det krävs väldigt högt resultat för att komma in, och sedan gått igenom vad studenter på Cal Tech "gillar" för band på Facebook. Sedan har detta upprepats för en rad olika skolor och ett resultat har tagits fram. Ja, vi vet, inte det mest pålitliga sättet att avgöra vad smarta respektive dumma (Griffiths ordval) människor lyssnar på.
Så, vad kommer han fram till då? De allra smartaste lyssnar på Beethoven, men även exempelvis på Radiohead, Sufjan Stevens och – det här går knappt att ta på allvar – Counting Crows. Medan de då mindre akademiskt lyckade lyssnar på Lil Wayne, gospel, T.I och Beyoncé. Andra lite märkliga resultat som sticker ut: jazz är för de dummare och slås rejält av band som Blink 182 och The Eagles. Och då brukar alltid jazz anses som svår musik. Konstigt.
Det går, helt säkert, inte att dra några som helst slutsatser utifrån den här studien. Men visst, Virgil Griffith ska ju också ha något att göra om dagarna så kolla in hans tabell här nedan. Som ni förstår blir eleverna "smartare" ju mer man kommer åt höger.
