''Jag har ett behov av att gråta hejdlöst''

Som del av vår valspecial publicerar vi på GAFFA våra bästa intervjuer med politiker. I den här personliga intervjun från 2012 berättar vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om vad musik betyder för henne.

Kommer du från en musikalisk familj?

– Det var ingen som spelade något instrument hemma. Men mina föräldrar hade abonnemang på både Operan och Konserthuset. Jag började med blockflöjt på musikskolan, som alla andra, och senare gitarr och piano. Piano spelar jag fortfarande, fast helst när ingen hör på.

Vad var din första egna musik?

– Jag var tonåring på 60-talet när det skedde en musikrevolution med Rolling Stones, Beatles och Cornelis. Mina barn älskar den musiken än idag. Det säger något om hur stark musiken är.

Vilken var din första skiva?

– Jag köpte She Loves You-singeln med Beatles, men första riktiga skivan var Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band. Jag var elva-tolv år och köpte den för 25 kronor hösten 1967. Det tog ett par månader innan LP:n kom till Katrineholm där jag bodde då.

Vad lyssnar du på för musik idag?

– Det blir mycket klassiskt och opera hemma. Är jag ensam spelar jag gärna hårdrock, Black Sabbath och Metallica. Det hänger kvar sen jag var ordförande för Fryshuset i Stockholm. Maken (Ulf Adelsohn, tidigare partiledare i Moderaterna och landshövding, red anm.) är dock inte så förtjust i hårdrock ... men jag gillar både opera och hårdrock. Det finns tydliga kopplingar mellan dem.

Kan du utveckla?

– Det är drama, passion. Allting är på liv och död. Man sugs rätt in i det.

Finns det musik du inte klarar av?

– Jag har svårt att ta till mig techno. Annan musik kan göra mig upprymd, lugn eller melankolisk. Men techno gör mig bara orolig.

Vilken typ av musik kopplar du av till?

– Pianomusik som Chopin, Beethoven, Mozart. Jag är svag för manskörer, där basen hörs bra. Det har med min hörselskada att göra. Sen lagar jag mat till Povel Ramel. Hans samlingsbox går inte att tröttna på.

Går du på många konserter?

– Om jag kan undvika att använda öronproppar. Det är ett märkligt fenomen att dra på så högt att ingen ska kunna gå i närheten av högtalarna. Det är feltänkt. Annars är fina konserter en av förmånerna med mitt jobb. Nobelkonserten i december var en höjdare, med den maltesiska tenoren Joseph Calleja. Sen blir det mycket jazz och klassiska konserter.

Vilken är din största musikupplevelse?

– Det är nog musiken jag lyssnade på när jag träffade Ulf. Det blev mycket Aretha Franklin och Dionne Warwick för oss då. Varje gång jag lyssnar på den musiken idag så minns jag tillbaka. Vår låt är tveklöst Me and Bobby McGee med Kris Kristofferson.

Vad är ditt viktigaste mål i arbetet med svensk musik?

– Jämställdhetsfrågan. Det finns en stor mansdominans inom svensk musik. Vi har olika projekt som jobbar med frågan. Musikaliska akademien försöker lyfta fram kvinnliga komponister. Det har inte med illvilja att göra att det är så mansdominerat. Men ibland behövs siffror för folk för att visa hur illa det är. Mannen är fortfarande norm inom alla områden, män har högre status. Jag vill att kvinnor ska ha chansen att ta för sig mer.

Vilken musiker, död eller levande, skulle du vilja träffa?

– Mozart eller Michael Jackson. Både är spännande typer. Michael Jackson har jag förstås sett på Youtube, men han är en mytomspunnen och otroligt produktiv person. Och Mozart komponerade sitt första verk när han var fyra år.

Berätta om ditt förhållande till dans.

– Jag älskar att dansa. När Ulf firade sin 70-årsdag så dansade vi fram till klockan tre på morgonen. Det har aldrig gått åt så lite alkohol på en fest förut. På dansgolvet ska det vara ABBA, Bee Gees – gladpop. Tyvärr är tillfällena alldeles för få. Men jag har lust att testa Kulturhusets lunchdisko. Man tar en smörgås eller sallad och dansar. Det får bli nästa mål, att testa det.

Vilken musik ska spelas på din begravning?

– Jazz och soul. Kanske något med Billie Holiday. Stämningen ska vara nattsvart med sorgekörer och elände. Jag vill absolut inte ha det ljust, kan inte förstå dem som vill ha ljusa begravningar. Jag har ett behov av att skrika ut och gråta hejdlöst.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT