''Det finns massor av fördelar med att spela in hemma helt själv''

Ur mängden nya artister som dagligen strömmar ut i alla medier kan det vara svårt att sålla ut guldkornen, men ett intressant namn att lägga på minnet är 26-årige skotske musikern C Duncan. "C" är helt sonika en förkortning av hans förnamn Christopher, och han är med två klassiska musiker till föräldrar i stort sett född in i musiken. Precis som man kan anta har han själv också fått en klassisk skolning på piano och violin innan han i tonåren vidgade vyerna med traditionella rockinstrument som gitarr och trummor. Dessutom när han ett intresse för konst och formger sina album själv. Duncan släpper under sommaren sitt debutalbum Architect som han producerat helt på egen hand hemma i sitt sovrum och dess välarrangerade låtar innehåller komponenter från såväl klassisk musik och körmusik som folk och indie.

Alla ovan nämnda egenskaper gjorde oss nyfikna på mer, så vi lät Chris besvara några frågor via e-post.

Du har nämnt The Knife och Arvo Pärt som två av dina stora influenser. Är du ett fan av nordisk och skandinavisk musik, eller har det mer att göra med deras specifika sound?

– Jag är ett stort fan av nordisk och skandinavisk musik. Det finns en klarhet i den som verkligen tilltalar mig. Särskilt förtjust är jag i skandinavisk klassisk musik. Den är sparsmakad till soundet, men ändå sinnrikt komponerad.

Glasgow är känd som hemstad för många människors favoritband. Hur har det inverkat på din första bekantskap med musik? Har du några lokala favoritband?

– Genom att växa upp i Glasgow har jag varit omgiven av musik i så många olika genrer. Det har haft en jättestor inverkan på min egen musik och min kärlek till alla sorters musik. Mitt favoritband och antagligen min största influens är Cocteau Twins, som kommer från utkanterna av Glasgow.

Under ett besök i Glasgow för några år sedan minns jag hur jag traskade runt stan på jakt efter legendariska skivaffären Monorail innan jag till slut hittade den. Har den alltid betraktats som den heliga Graal för stadens invånare på samma sätt som för utsocknes musiknördar?

– Monorail är en riktigt bra skivaffär. Ägarna vet MASSOR om musik och har dessutom bra smak och en förkärlek för ovanlig vinyl. Den är den heliga Graal även för musikälskare i Glasgow.

Köper du skivor själv? I så fall: vinyl eller CD?

– Ja. Alltid vinyl.

Vad är för- respektive nackdelarna med att spela in ett album helt på egen hand i hemmet?

– Det finns massor av fördelar med att spela in hemma helt själv. Det finns inga tidsbegränsningar eller ekonomiska ramar. Ett år tog det mig att spela in albumet, vilket kan verka som väldigt lång tid, men det var värt varenda minut. Det gav mig tid och utrymme att lägga på flera lager. Albumet hade inte varit lika sinnrikt och intimt om jag hade spelat in det i en studio. Enda nackdelen är att jag sällan lämnade huset eftersom jag var så försjunken i inspelningarna vilket resulterade i att jag försummade mitt sociala liv lite grann.

Hur märker man på ditt album att du är klassiskt skolad musiker?

– Jag tror det visar sig i arrangemangen. Min musik är väldigt tätt harmoniserad och det finns en mängd undermelodier. Jag har samma tillvägagångssätt när jag skriver låtar som när jag gör klassisk musik – särskilt körmusik.

Din musik har något filmiskt över sig. Till vilken film kan du se dig själv göra soundtracket?

– Jag har alltid velat skriva ledmotivet till en James Bond-film …

Jag är själv en person som alltid har varit fascinerad av kartor och satellitfoton. Hur kom du på idén med att omvandla flygfoton till de vackra omslagen på dina skivor?

– Jag älskar perspektivet man får av att titta på platser från ovan, eftersom det är något man inte ser när man går runt i en stad. Jag älskar också myllret av upprepade byggnader. Alla omslag visar platser i Glasgow där jag spelade in albumet – ofta var dessa platser inspiration till låtarna.

Varför har du valt att korta ner ditt förnamn till endast en initial istället för att använda hela?

– Först ville jag använda mitt eget namn, men Christopher Duncan kändes lite för långt, så jag förkortade det till C Duncan. Folk misstar det dock ofta för Sea Duncan, så det kanske hade varit bättre!

Med tanke på att du är ett enmansband, hur framför du dina låtar live?

– I nuläget spelar jag live med två andra musiker. Bandet består av två gitarrer, en synt och en sampler. Vi sjunger allihop så jag kan återskapa stämsången från skivan.

I februari släppte du låten And I för streaming, men den är inte med på albumet. Har du en massa låtar i byrålådan som kommer att komma ut senare?

– Det finns många låtar som inte kommer med på albumet. Varje singel har en B-sida och det finns en massa outgivna bonusspår som kommer att släppas på väg mot albumreleasen och efteråt. Jag gillar artister och band som spelar in extralåtar vid sidan av sina album – som Radiohead och Beach House – det ger lyssnaren en inblick i deras kreativa process och utveckling.

Vad har du själv på gång närmaste tiden?

– Planen är att turnera mycket de kommande månaderna. När albumet väl är ute kommer jag förhoppningsvis att åka runt i Europa. Jag har börjat skriva låtarna till nästa skiva också, så jag kommer även att spela in dem de närmaste månaderna.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT