LÅT FÖR LÅT: Samson For President tar oss igenom hela Sisyphus.
Martin Wahlgren Bejarano har varit en stor del av den svenska soulscenen sedan han 2007 gav ut sitt första demoalbum Kibiriti. Han gav ut sitt första studioalbum Papa's Old Piano 2012 vilket bidrog till att han då fick medverka vid flera TV-framträdande och även i radio.
Nu är Samson For President tillbaka med uppföljaren och vi har låtit honom beskriva den nya skivan låt för låt. Lyssna gärna på albumet Sisyphus samtidigt som du läser vad låtarna handlar om och hur de blev till. Över till Samson For President.
Things That We Won't Do For Love
– Låten handlar lite om hur det är att leva i stormen. Man är en liten person och man gör allt man kan för att inte tappa hoppet. Världen är stor och komplex och den är långt ifrån snäll emot alla människor. Minns att jag läste internationella relationer på universitetet ett halvår och den kursen mördade verkligen mig. Jag var deppig i månader efter det. Jag tror att jag kände mig så frustrerad över hur mörka människor kan vara i sinnet när de strävar efter makt, pengar eller annat. Och att lära sig sanningen om hur saker och ting är uppbyggda gör ont. Att sticka hål på trygghetsbubblan och ta sig ut liksom. Det är tungt. Ur det föddes Things That We Won't Do For Love.
BMH
– Jag hade nog 16 till 20 olika inspelningar av Break My Heart. Det var verkligen en älskling på många sätt. Men ju mer man tycker om något, ju svårare är det att jobba med. Texten och melodierna var klara, men jag fick aldrig till det riktigt. Normalt brukar jag inte jobba med så svårflörtade låtar, men jag var lite för kär för att sluta. Vad gäller texten är att jag minns när jag var 16 år ungefär och var riktigt olyckligt kär och avslutade en relation med en tjej jag hade. Jag minns att jag trodde att jag skulle dö varje dag efter det. Jag minns den känslan. Mer än tio år senare så kan jag fortfarande känna mig som en hoplappad människa, full med reservdelar, bucklor och stora sprickor där bränslet i maskineriet rinner ut. Texten handlar om att man inte har mer än vad man är, det är det enda man har att ge. Det är ibland tufft att acceptera.
Dadada
– Den här låten handlar om mig och Djävulen (aka Lucifer, Satan, Belsebub, kärt barn har många namn). Jag minns hur jag läste om de ryska vintrarna i Sibirien. En vinter hade det varit så kallt att en familj började elda upp sina egna möbler, sängar och tillslut isoleringen i väggarna för att hålla sig varma. Det slutade med att hela huset brann ner. Det handlar låten om. Att man ibland är destruktiv bara för att överleva dagen. Om hur Djävulen på många sätt är min bästa vän, för att han, till skillnad från alla positiva krafter i världen, alltid finns där för mig. "Bakom ett hörn" som Cornelis sjunger. Det kanske inte är någon bra vänskap egentligen. Men han slutar aldrig försöka bli ens bästa vän. Det får man ge honom.
From Time To Time
– Den här skrevs på våren. Jag minns det mycket väl. En gitarr och en kopp kaffe. Jag tittade ut genom fönstret. Fuck alla jävla konventioner. Fuck alla människor som säger till en hur man ska vara för att passa in. De som står och vill fila ner alla ens kanter så man passar in i deras stora pussel. Tittar man lite på de människorna så mår de ju ofta skit själva. I alla fall, fuck "livskonsulterna", de vet ju ändå inget om hur man lever. Att vara en speciell person är nog både kul och fruktansvärt, men man ska aldrig ge upp sina originaliteter och skämmas över vem man är egentligen.
Mr Sweden
– Det här är en väldigt sorglig låt. Om låtar kunde gråta, då skulle ens öron vara blöta efter att ha lyssnat på den här tror jag. Någonstans finns det ändå alltid någon som vill ge en kärlek, även om man inte är beredd att ta emot den. Mr Sweden är jag. Inte bara låten utan låtens karaktär. Fy fan för alla vänner som går runt i sina ekorrhjul av ångest. Hjulångare av ångest. Hoppas de hittar rätt framöver. Den här skrev jag till dem.
Anyday Now
– Den här låten skrev jag ihop med min vän Jonas Asker. Jag hade en melodi invisslad på ett röstmemo. Han hittade en massa melodier i det som vi skrev på. Det känns häftigt att skriva en så stark låt ihop med en vän. Ibland lyssnar jag på den och låtsas att jag står med en fana av något slag vid fronten av något hemskt historiskt krig. Och är stolt. Det är konstigt kanske, men det är någon sorts känsla av att hitta sin styrka när det nästan redan är försent. Vilken dag som helst nu …
Gabo
– Förra året dog en av världens mest fantastiska litterära personligheter. Gabriel Garcia Marquez. Han var från Colombia som är landet min mamma är ifrån. Han kallades för Gabo. När han fick nobelpriset i litteratur 1987, tror jag det var, stod colombianer av alla slag överallt på gatorna och skrek "Gabo! Gabo!". Colombianer kan vara väldigt excentriska, men Colombia är ett sargat land med få sanna hjältar, så de förtjänar varenda seger, nobelpris som fotbolls-VM. De förtjänar att vara glada. Mamma berättade om den händelsen. Om hur han gick upp i en liqui-liqui-dräkt full med gula blommor, trots att det tydligen var frack som var dresscoden. Folk tyckte det var fruktansvärt. Jävla töntar. Men det finaste och vackraste av alltihop var när Gabo höll sitt tal för Svenska Akademien och journalistkåren. Jag har aldrig hört något så fint läsas någonsin. Det är en sorg att så få människor är spansktalande i Sverige. Jag hade velat att alla hörde hans ord.
Sing For Your Love
– Jag hade ett par versioner av Sing For Your Love innan det blev den slutliga som finns på skivan. Jag tror jag gillar den för att den påminner om Buffalo Springfield-låten, den som heter For What It's Worth tror jag … Det är en av mina favoritlåtar. Oavsett så var det mycket jobb med den här låten. Den var svår att skriva och den är svår att sjunga. Vissa låtar är bara så. Fett motiga, som en gaffel på tvären. Men jag gillar den ändå. Många av mina polare brukar säga att de gillar den också. Den verkar betyda mycket för många, vilket är enormt stort. Det känns väldigt hoppingivande.
I Hate You But I Miss You When You're Gone
– Det här är min favorit tror jag. Den höll på att inte komma med. Det brukar ju vara så i livet. Jag var nere i Malmö och var förband åt en polare. Vi låg på varsin säng i ett motell och stirrade upp i taket. Jag hade den här låten och From Time To Time på ett röstmemo på mobilen. Jag var inte helt säker så jag spelade upp de där jag låg. Min polare vände sig om och sa att de var grymma. Det tog ett tag innan jag vågade hålla med honom. Det är tack vare honom som de är med på skivan. Det var väldigt magiskt att spela in den här låten i alla fall. Vi hade några minuter över i en studio och jag bad teknikern att få spela in en liten akustisk låt lite snabbt bara. Så blev den inspelad.
