Hurricane Love om en skoningslös översvämning och om stämsång som håller.
Naturen vinner väl alltid, till slut. Hur vi än försöker anfäkta väder och vind, i våra grundligt isolerade hus och överdimensionerade jackor, kommer vi aldrig riktigt att segra. Malmöbördiga bandet Hurricane Love fick exempelvis uppleva baksidan av vädergudarnas nyckfulla temperament, bara förra sensommaren. Ni vet, då när det regnade så mycket i Skåne att lokalbussar flöt runt som förlamade järnskalbaggar över vattenytan.
– Vi hade giggat dagen innan, och lämnade alla instrumenten, synth, bas, ja, rubbet i replokalen samma kväll. När vi kom morgonen efter var hela rummet fyllt med en halvmeter vatten.
Nina och Rasmus, de två frontmedlemmarna i sextetten, är inte speciellt bittra. Där finns ju försäkringar. Intressantare är då att Hurricane Love även till sin musik insisterar på att beblanda sig med naturkrafter. Den självbetitlade EP:n trycker nämligen ner en hel storm mellan fyra ljudväggar, och släpper inte ut den igen förrän den byter karaktär till något betydligt mer uppbyggligt.
– Vi vill helt enkelt beröra människor, säger Nina. Vi när en förkärlek till de där gigantiska, stegrande sektionerna i låtarna. Vår musik ska få folk att känna "fan vad den här förfesten kommer bli kul".
– Vi vill att de ska bli förälskade! skjuter Rasmus, romantikern i bandet, in.
De håller på lite så. Rasmus och Nina inte bara sjunger, utan talar i en över- och understämma. Den ene kompletterar vad den andre säger.
– Det bara blev att vi sjöng ihop, vi testade när Rasmus gick med för tre år sedan och det höll. Vilket i sig är otroligt, då jag brukar betrakta mig själv som en riktigt usel stämsångerska, skrattar Nina.
– Ja, var för sig är det inte alls uppenbart att vi passar, tillsammans fungerar det däremot på något märkligt vis, funderar Rasmus.
Men främst är ändå Hurricane Love inte två utan sex individer, alla från spretande musikaliska bakgrunder, alla förenade bakom den osynliga radie som bandets sinnesvidgande folkpop tecknar. Och dit in når aldrig den där halvmetern vatten.
Vem?
Hurricane Love är snart inte längre en av Musiksveriges bäst bevarade hemligheter. De släpptre nyss sin allra första EP med samma namn. På detta får vi efterföljande turné.
Vad?
Rasmus och Nina gillar båda beteckningen arena-pop. Och visst är vad vi presenteras för här stort och rymligt, som att bo granne med en synnerligen välartad vårstorm som tyr sig till Sturm und Drang-litteratur. Genremässigt: Mumford & Sons fast utan det där vedervärdiga.
Var?
– Malmö, svarar Nina direkt. Rasmus beslutar sig, med tanke på sin titel i bandet, givetvis för något mer abstrakt; Scenen! "I Malmö, på scenen då?" lyder kompromissen de båda emellan.
