''Hippies som hängde runt och brajjade i Kungsan''

Turen har kommit till Stefan Kéry och hans psych-funk-projekt Hashish. Imorgon släpps A Product Of (Hashish) och för att stilla nerverna har Stefan bläddrat i sin obskyra vinylsamling för att plocka fram omslagen med det lilla extra. Det finns dock ett skarpt kriterium: "musiken skall vara minst lika tilltalande som paketeringen, annars faller beståndsdelarna i den konceptuella helheten av ett vinyl/LP-album som uttrycksform". Mitt uppe i rotandet plockas även en låtpremiär för The Light från morgondagens släpp upp.

– De som känner mig vet att jag bland annat har en ivrig fäbless för extremt obskyra DIY-utgåvor. Hemgjorda och självutgivna inspelningar, så kallade privatpressar, som med sina ofta synbart enkla old school klipp och klistra-omslag har ett eget säreget formspråk. Men när jag skulle plocka ut fem album till denna artikel så fick det bli något annat, delvis lite mera lättillgängligt, eftersom jag gärna ville att den som hade lust också skulle kunna få en chans att lyssna på musiken. 

Veva igång grammofonen nedan för låtpremiär och bläddra igenom den efterföljande listan.



Alice Cooper – Billion Dollar Babies

– Det här konvolutet var en verklig ögonöppnare för mig i att det går att göra så mycket med ett skivomslag. Den extremt påkostade paketeringen som designats av Ernie Cefalu/Pacific Eye & Ear ger full valuta för pengarna. Det är utformat som en plånbok i ormskinn med ett utstående präglat juvelarmband och mynt. Öppnar man plånboken så hittar man en affisch, i form av en stor sedel naturligtvis, fastsatt i en sedelklämma, och en massa stansade samlarkort som man måste plocka ut för att kunna läsa texten där bakom. Storslagen och svulstig men ändå befriande ruffig rock med sjuka texter lika extravaganta som omslaget. Alice Cooper, som här fortfarande var ett band och inte en soloartist, under höjdpunkten på deras glansdagar.

Black Sabbath – Sabbath Bloody Sabbath

– En annan klassiker med ett lyxigt omslag som korrekt paketerar ett minst lika maffigt Sabbath, som här chockerade flera av sina fans med att plocka in synthar (Rick Wikman non the less) och körer. Drew Struzan, mest känd för alla sina prominenta filmaffischer (Star Wars, Raiders Of The Lost Ark etc) har här gjort två makalösa symboliska illustrationer varav den ena, som hamnade på framsidan kallades The Rape Of Christ. För övrig formgivning och totalt koncept hittar vi återigen Cefalus stilrena design. Bandbilden i omslagsuppviket är som hämtad från en murrig, och porrig, europeisk häxsatanistisk 1970-talsfilm.

Dark – Round The Edges

– Det ultimata exemplet på en mega-rare och obskyr platta som ursprungligen bara pressades i ett fåtal exemplar som med tiden blivit vida känd och idag inte bara nått kultstatus bland genrefans och betingar astronomiska summor i original utgåva, men också verkligen uppskattas och hörs av många för den unika musiken den innehåller. Stenhård syrapsykedelisk hårdrock korsat med en ovanligt drömsk mjukhet. Den i 1972 helt okända (förutom för polarna på den lokala puben i Northampton) gruppen Dark gav ut sitt album i endast 42 exemplar. Inte för att på något sätt medvetet göra en raritet utan dels för att de inte hade råd (hela kalaset kostade med studio och pressning lite över 1000 kr men de var mycket pengar för dem på den tiden) och dels för att de inte direkt trodde att de kanske kunde sälja fler. Den modesta budgeten inkluderade inget riktigt omslag utan bara en vit skyddsficka. Detta problem avhjälptes raskt av bandledaren Steve Giles som klistrade två egenplåtade fotografier på varje konvolut. Framsidan pryds av en drömsk bild på den lokala kyrkoherdens dotter som sitter vid fönstren i ett burspråk och ser lätt stenad ut. Oväntat, subtilt och lätt mystiskt. En perfekt inramnin för detta kolossala album.

Sabu And His Percussion Ensamble – Sorcery!

– Wow! för mig direkt. Omslaget till denna helt förtrollande djupa jazzplatta från 1958 av den amerikanska perkussionisten Louis "Sabu" Martinez. Sabu flyttade till Sverige i slutet av 1960-talet men gick tyvärr sedan bort i ung ålder. Det dubbelexponerade, spejsade, kvinnoansiktet på framsidan signalerar att här kommer serveras något annorlunda, förhäxande. Baksidan bjuder på den antagligen mest maxade poetiskt musikaliska presentationstexten någonsin. Saker som "Insektstentakler kittlar ytterkanterna av kosmos …" eller "… den orala historien om en kosmisk popcornpoppares sexualliv, klagan, stön och gong gong-ljudet av evig trolldom". En text som perfekt komplimenterar den frisläppta, exotiskt drömska och ibland kusligt extatiska perkussiva musiken.



Sogmusobil – Telefon

– Slutligen en riktigt rejält stenad svensk underground-klassiker. Framsidan har ett punkigt fotocollage med riktigt dokumentära bilder på bandmedlemmarna, som bland annat bestod av den vilda Einar Heckscher och andra hippies som hängde runt och brajjade i Kungsan och Sergels torg i Stockholm när det begav sig. Musiken är en unik och egenartad avantgardistisk form av psykedelia. Baksidan innehåller inte bara alla texter och några till flummarbilder utan också illustrationer av den totalt freakade, och enastående begåvade, Lena Svedberg. Bandet hade tidigare gått under namnet Telefon Paisa så det har under åren rått mycket förvirring om vad som egentligen var albumtiteln och vad som var artistnamnet. Men nu vet ni.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT