Sameblod-regissören om sitt förhållande till musik.
Regissören Amanda Kernell är för närvarande aktuell med den uppmärksammade filmen Sameblod. Vi ställde några musikrelaterade frågor och fick svar på tal.
Kommer du från en musikalisk familj?
– Min mamma sjöng i band innan jag föddes. Och min pappa jojkar gärna, även för killar som jag tog hem i tonåren. Vilket var rätt pinsamt. Jag jojkar själv och har spelat både cello och trumpet i musikskolan. I Sameblod använde vi vuöllie, sydsamisk jojk, som har en annan teknik än den nordsamiska. Den sydsamiska är mer nasal med huvudklang, medan den nordsamiska har bröstklang. Jojken används för att kunna återvända hem till en plats. Jojken kan vara en plats, en person eller ett djur. Om du jojkar platsen så är du där. Det handlar om Norra Storfjället i detta fall, som ligger där jag växte upp.
Vilken var din första skiva?
– Lisa Ekdahls första skiva, med Vem Vet och Öppna Upp Ditt Fönster på. Jag fick alltid två saker när jag fyllde år och i julklapp: en CD och ett par byxor. Haha! När vi hade köpt en skiva så dansade vi till den, min mamma, lillebror och jag. Vi såg inte så mycket på teve då.
Vad dansade ni till förutom Lisa Ekdahl?
– Absolute Music-skivorna och mina föräldrars LP-skivor. Mamma hade skivan Sånger Om Kvinnor. Det blev mycket progg, som Nationalteatern. Jag sjöng Speedy Gonzalez på dagis minns jag. Senare lyssnade jag mycket på Beatles, för att kunna spela det på trumpet. Jag har ofta känt att jag växte upp i fel tid. Mina föräldrar var gröna vågare. När vi flyttade in till stan så bytte min mamma ut plastbrevlådan mot en hon hade snickrat själv. Jag växte upp i Umeå under hardcore-tiden på 1990- talet, men jag var lite för ung då också. Jag såg mycket upp till dem.
Hur tänkte du runt musiken i Sameblod?
– Vi använde jojk och sinustoner på en gammal synthesizer. Glas och cello förekom också. Sen har vi även 30-talsjazz i filmen. Det var en utmaning att hitta så gammal musik på en bra inspelning, och dessutom få rättigheterna. 1933 är ganska tidigt, så det finns inte jättemycket musik från den tiden på Spotify. Den danska kompositören Kristian Eidnes Andersen gjorde musiken. Han är väldigt känd och har gjort musiken till den polska filmen Ida och även Antichrist. Han gör bara filmer som han gillar manuset till.
Finns det någon musik du inte tål?
– Jag har svårt för hetsig musik. Jag blir så påverkad av musik, hela mitt humör ändras så musik som gör mig arg eller stressad försöker jag undvika. Jag är lik min mamma på det sättet. Hon kan bara höra lugn musik när hon kör bil, typ lugna favoriter. Annars kör hon för fort. Sen har jag väldigt svårt för dansk dancehall på danska som jag tvingas höra då och då eftersom jag bor i Danmark.
Vilken är filmmusikfavorit?
– Jag älskar ju de kompositörerna jag själv får lov att arbeta med. Kristian Eidnes Andersen och Martin Dirkov nu senast. Men utöver det så älskar jag ju också andra så klart, de gamla giganterna. Men jag hör mer "vanlig musik" än filmmusik.
Om någon artist, död eller levande, skulle skriva en låt om Amanda. Vem skulle det vara?
– Jag har fått mitt namn från Victor Jaras låt Te Recuerdo Amanda så jag upplevde alltid som barn att det fanns en låt om mig. Sen har jag väl hoppats på att få en jojk innan jag dör. I alla fall av min pappa. Sen har faktiskt en av mina vänner skrivit en låt som jag finns med i. Det handlar om att jag aldrig sett ett stjärnfall och att vi låg utomhus en halv natt på sensommaren för att jag skulle få se ett. Hon såg flera stycken, men jag såg inte ett enda för att jag alltid pratar för mycket. Det ligger väl något i det. Far From The Stars heter den.
Vad betyder musik för dig?
– Musik för mig är tröst och vila. Att komma till en annan plats i huvudet. Minnen och stor inspiration. Och så dans.
Vilken musik ska spelas på din begravning?
– Jag har inte tänkt på det. Men kanske Grönfjällets Vuöllie som pappa jojkar ibland. Det gröna fjället på andra sidan gränsen till Norge, som är som paradiset där farmors föräldrar hade sommar-arbetet innan gränserna stängdes. Hur som helst utgår jag ifrån att min pappa skulle jojka på begravningen om han överlever mig och det känns fint.