GAFFA.se – allt om musik
Refused – War Music
Att överträffa en av 80-talistgenerationens största milstolpar, hardcoreoperan The Shape Of Punk To Come, är en ouppnåelig uppgift för 99,9 procent av alla band och så även för Refused. Även om albumet till stora delar består av halft återanvända riff och generiska slagord så hörs det att Refused är ett band som har roligt igen. War Music är helt klart ett fall framåt. - Alex Pettersson
Berhana – HAN
Berhanas sound befinner sig någonstans mellan nästan all dagens kommersiella R&B-pop. Den är funkigt glad som Anderson .Paak, krämigt mjuk som Drakes poppigaste stunder och stundtals lågmält experimentell som Frank Ocean. - Morgan Storesund Skarin
Matana Roberts – Coin Coin Chapter Four: Memphis
Coin Coin Chapter Four: Memphis utgör, förstås, den fjärde delen (av planerade tolv) i Coin Coin-projektet. Liksom sina föregångare är den ett sensationellt verk. Matanas sätt att smälta samman frijazz, blues, folk, spirituals, poesi och nästan GY!BE-aktiga stämningar med narrativ kring amerikansk överlevnad är helt unikt. - Johan Jacobsson Franzén
Floating Points – Crush
Crush – Floating Points tredje och hittills bästa album – markerar ännu ett stilbrott. Tänk dig en blandning av Aphex Twins mästerverk … I Care Because You Do (1995), Mother Mallard's Portable Masterpiece Companys tidiga syntminimalism och Burials melankoliska energi och du hamnar någonstans i närheten av hur den låter. - Johan Jacobsson Franzén
Mando Diao – Bang
Låtarna har byggts upp kring energiska gitarriff och melodier som sätter sig på huvudet direkt. Subtila discoinfluenser finns kvar till viss del, framför allt på Get Free, men det här är ett rockalbum. Ett rockalbum med ett löfte om riktigt bra kommande livespelningar. Låtarna är explosiva, musiken har hög puls och Björn Dixgårds röst får ta mycket plats. - Emma Olsson
Tunes Of Negation – Reach The Endless Sea
Under sitt nya alias Tunes Of Negation adderar Shackleton sång, klaviatur och slagverk. Men ljudbilden är omisskännligen Shackleton. Tät, intensiv och krävande. Det finns nog inte en playlist i världen det här materialet kan smygas in i utan att det gör lite ont. Men vafan, är playlist-foder verkligen det som saknas i din värld? - Fredrik Franzén
Broder Henrik Rapp – Idioter Lär Oss Och Vi Lär Varann
Musik som vågar ta ställning, låtar som gör skillnad. Det här är högst medveten svensk pop där Broder Henrik Rapp bjuder in lyssnaren till sina historier och där Peter Morén från Peter Bjorn And John gästar på ett håll. För vänner av exempelvis Avantgardet.
Virginia And The Flood – Aqua Duck Down
Bakom Virginia And The Flood och zebra-sminket hittar via Cornelia Adamsson. Här bjuds det på ghost folk/southern goth medan Cornelias röst kan liknas vid storheter som Dolly Parton och PJ Harvey. Ett band som med sitt mörker kan ta sig an en ljus framtid, vågar vi lova.
Battles – Juice B Crypts
Noise-, experimentell- och på sina håll ytterst dansglada genierna i Battles testar nya gränser med varje nytt album. Även det här släpps på alltid så pålitliga Warp Records.
Hemliga Klubben – Vem Bryr Sig Om Hemliga Klubben?
Det snackas om arvtagare till Den Svenska Björnstammen, Familjen och Säkert. Hemliga Klubben skapar texter lätta att ta till sig och har genom det spelats flitigt P3. Klassisk svensk pop, utan krusiduller.
Måns Zelmerlöw – Time
Stjärnan skickar ur sig ett album som bör platsa på exakt alla Europas pop-topplistor, så räkna inte med nån gothgaze den här gången heller.
Patrick Watson – Wave
Den Montreal-baserade singer-songwritern förmedlar mjuk indiepop för vänner av Sufjan Stevens, Marlon Williams och Bon Iver innan han blev experimentell.
Corridor – Junior
Montreal-baserade Corridor sammanför XTC:s new waviga 70-tal med The Feelies rena postpunk-poppiga toner.
Clipping. – There Existed An Addiction To Blood
Clipping bör ses som den experimentella hiphoppens mest generösa förespråkare. De är fortfarande en del av Sub Pop och de rör upp alla känslor för folk som förespråkar toner från Jpegmafia och Death Grips.
Lindström – On A Clear Day I Can See You Forever
Årets bästa albumtitel? Förmodligen. Norges bästa spacedisco-man gör ingen besviken med en skiva som bjuder på fyra låtar som sträcker sig över ett helt albumformat.
Mark Lanegan – Somebody's Knocking
Han är en grungeikon och hans raspiga röst har blivit till ett signum. Nu är han tillbaka med en återigen rivig version av sig själv med ett tungt rockband som backning.
Alter Bridge – Walk The Sky
Alternative rock så det stänker om det. Creed-vänner kommer återigen att bli berörda.
Mitú – Tandem
Från Colombia kommer den här gruppen som har hyllats för att tillföra nya sounds till techno-scenen. "Techno from the jungle" som det lite väl västerländskt heter i presentationen på Spotify. I slutändan handlar det om musik som tar influenser från alla håll och kanter utan att bry sig nånstans.
Broen – Do You See The Falling Leaves?
Norska Broen blandar dub med elektronisk musik, jazz, R&B och psykedelia och skapar nåt väldigt eget. Popmusik du aldrig ska ta för givet.
Jim James – The Order Of Nature
My Morning Jacket-frontaren återvänder med ett album skapat tillsammans med Teddy Abrams och Louisville Orchestra.
Jimmy Eat World – Surviving
Emo-veteranerna som skapat en gedigen fanskara genom sin powerpoppiga alternativ-rock.
Caroline Polachek – Pang
Tidigare i Chairlift, nu släpps solodebuten.
Vagabon – Vagabon
Albumet Infinite Worlds från 2017 var ypperligt, nu följer singer-songwritern Laetitia Tamko upp med en självbetitlad skiva. För vänner av Snail Mail, Lucy Dacus och Girlpool.
Rob Halford – Celestial
Judas Priest-ikonen går solo.
Andra göttiga album du bör kolla in: