GAFFA.se – allt om musik
OBS! Alla dagens skivtips hittas i en spellista längst ner i artikeln.
Pond – Enligt egen utsago har man utforskat psykrocken tillräckligt med de tre senaste albumen. Med 9 har det istället blivit dags att genom odygdiga experiment “do something completely f*cked”, vilket jag gärna knäböjer inför gällande kreativt skapande. - Andreas Trella
Public Service Broadcasting – Musiken är mer varierad än någonsin. Konceptet cirkulerar kring Berlins historia, Weimarrepubliken och stadens signum som en frizon för konstnärliga uttryck. För att komma i stämning har de garanterat lyssnat på Tangerine Dream och Bowies Low dygnet runt. All sång är på tyska. Blixa Bargeld dyker upp. - Jesper Robild
Explosions In The Sky – Postrockbandet tar sig ner till sydvästra Texas längs gränsen till Mexiko, norr om den stora böjningen i Rio Grande-floden, när de instrumentalt tonsätter ett naturprogram som visar upp vilda västern. Svartbjörnar, skallerormar, bleka fladdermöss, tjockhornsfår och skorpioner utgör hoten i den annars invaggande trygga och enkelt vackra popmusiken som målas upp över det ödsliga landskapet. - Jim Knutsson
Jenny Wilson – På Mästerverket sjunger Jenny Wilson på ett sätt att man inte vill gå för nära henne på stan. Det är rått, nästan djuriskt. Rösten bärs upp av låtar ackompanjerade av ett simpelt liveband – piano, bas och trummor – som alla fått max tre omtagningar var. Därför är det ett album fullt av spruckna toner och klumpiga pianoslag. Men det är ett mod som snarare lyfter skivan och väger tyngre än fläckfrihet. - Johanna Eriksson
Bror Gunnar Jansson – Bror Gunnar Jansson har under ett decennium gått från att vara ett enmansband rotat i deltabluesen för att i bandformatet röra sig mot tidig 70-talsrock. På sitt nya album har göteborgaren blivit snäppet hårdare. Nu är det Wolfmother-blues och stonerrock, typ Sleep, Fu Manchu eller Soundgarden, som gäller. En trio anonyma stråkpartier – Prelude, Interlude och Postlude – delar upp albumet likt en pjäs, men däremellan är det främst blytunga riff som gäller. - Janne Hallman
Ministry – Greta Thunberg inleder Ministrys nya studioalbum, det 15:e i ordningen för de nogräknade. Nej, hon gör det inte som medlem i bandet, utan som sampling i låten Alert Level – ett av nödropen på Moral Hygiene som rödmarkerar människans påverkan på Moder Jord. Frågan är hur brydda vi är om vår kommande självförvållade undergång och svenskan bedyrar att inga ungar kommer att låta någon vuxen slippa undan skammen. - Kristofer Hadodo
Ebo Krdum – Ebo Krdum kom till Sverige från Darfur i Sudan efter att, som politiskt aktiv, blivit förföljd, torterad, och utkastad från universitetet. Hans livshistoria är framträdande, men aldrig agiterande eller högljudd genom debutalbumet Diversity, men den genomsyrar på ett ödmjukt sätt både musik, text, språk, attityd och arrangemang. Från den omisskännligt musikaliska grunden i så kallad ökenblues, via västafrikanska flörtar och afrobeat, till det humanitära budskapet, det rättvisefrämjande och inkluderande. Från det lättsamma anslaget, via det dansant rytmiska till de rika och inkluderande idéerna och kulturerna; de afrikanska och de svenska. - Magnus Sjöberg
Rotem Geffen – Den svenska sångerskan, pianisten och komponisten Nelly Klayman-Cohen, som framträder under namnet Rotem Geffen, frammanar med sin experimentella pop en drömvärld som på en gång är raffinerad och rå. Den här gången har hon inspirerats av namn som Nico, Kate Bush, Brigitte Fontaine, Fiona Apple, Paul Celan, Clarice Lispector, Björk, Soap&Skin, Riff Cohen, James Baldwin och PJ Harvey.
Spunsugar – Sveriges shoegazestolthet har släppt ny EP. De fyra låtarna består av två lite popigare, avskalade låtar och två som fullt anammat hårdheten och oljuden som bandet gjort sig kända för. Referenser till giallo och japanska filmmonster lyfter teman om nära relationer, trauma och ånger som håller en vaken på natten. Independents Roisin O’Connor har tidigare jämfört dem med Joy Division, Duran Duran och The Cure. Vissa andra skulle snarare hävda Curve, Swervedriver eller Ringo Deathstarr. Själva beskriver de sig som ett alternativt rockband som vill vara ett shoegazeband men som snarare låter som ett metalband som gör covers av poplåtar.
Robert John David – Robert John David har sedan starten 2019 fullkomligt sprutat ut musik med täta mellanrum. I All Hast är fjärde albumet på två år och soundet har utvecklats tillsammans med göteborgsbaserade Fredrik Serholt från Studio Trappan. Kort sagt, välproducerad, svängig indiepop med påkostat sound.
Time Is A Mountain – Tomas Hallonsten på keyboards, Johan Berthling på bas och Andreas Werliin på trummor. En platta som andas modernt afrikanskt, jazzigt och flörtar med Lars Hollmers Boeve Psalm.
Caroline Wickberg – Musikaliskt är det ett rockalbum men influenserna är många. Uppväxten under 90-talets indie och grunge får ta plats med hjälp av Per Stålberg (Division of Laura Lee, Pablo Matisse) och Kalle Lilja (Långfinger, Woves in Haze), som producerat, agerat musiker och mixat. De musikaliska kontrasterna skapar en harmoni där distade gitarrer och pulserande syntar som bär upp snirkliga melodier och bygger stadga runt dem. Ljudväggarna luckras upp av svävande ballader som för tankarna till Joni Michell och Kate Bush.
Min Stora Sorg – Light As A Feather, Stiff As A Board är en inblick i artisten, kompositören, textförfattaren och musikern Ann-Sofie Lundins innersta inre, både det vackra och det fula. Anso har velat skapa musik som är modig, naken och suggestiv, som kryper lyssnaren in under skinnet. Anso står själv som producent tillsammans med Sandra Windahl.
Silveräpplen – "Om den förra EP:n var mörk och elektronisk så är den här istället ljus och med fler akustiska inslag. Svärtan är så klart alltid närvarande i orden, men här låter jag även hoppfulla tankar lysa in mellan sprickorna. Uppenbarligen kände jag så stort behov av ljus att jag till och med rippade gitarr-riffet från Here Comes The Sun på en av låtarna :) Musikens uppbyggnad är mer flytande än tidigare, traditionella låtformer känns ganska ointressanta just nu, jag vill bara att ett stort mjukt moln av toner ska skölja över lyssnaren och ambitionen var att skapa en sammanhängande vacker helhet snarare är en samling bra låtar."
Maybe Lou – EP:n Körsbär är en samling låtar om försoning, det förgångna och det stundande. Låtarna har skrivits under en tvåårsperiod och producerats av artisten själv. Maybe Lous karakteristiska luftiga körer och stora syntar lever kvar från hennes tidigare EP, Minnesbanken, men får på Körsbär sällskap av trombon, fioler, pukor och kontrabas.
Black Dice – Noise-veteranerna fortsätter att bjuda på experiment med stadigt tempo.
Boy Scouts – Singer-songwriter, folk, bedroom pop. Släpps via Anti.
Brandi Carlile – Pop, rock, alternative country, folk.
Enslaved – Viking-metal, progressiv metal.
Full Of Hell – Grindcore, powerviolence, sludge metal.
Illuminati Hotties – Indierock, punkrock.
Kedr Livanskiy – Electropop, indie-electro, syntpop.
Meek Mill – Hiphop.
Neil Young – Liveskiva från Carnegie Hall, 1970.
Strand Of Oaks – Rock, folkrock, indie.
Yes – Progressiv rock, konstrock.
Tirzah – Rötterna finns i U.K. garage, grime och brittisk R&B men skapar experimentell pop- och dansmusik.
Muzi – Sydafrikansk artist som blandar afrobeat med elektronisk musik.
Wiki – Alternativ hiphop, boom bap.
Elsa Håkansson – Senast hördes hon i ledmotivet till SVT-serien Tjockare Än Vatten men barnpsykologen Elsa Håkansson började skriva sina egna låtar först efter födelsen av hennes första barn, ur ett behov av att tonsätta sina erfarenheter som nybliven mamma. Inspirerad av naturen runt huset där hon bor, låter hon musiken utspela sig i skogen, på en äng, i mossan eller djupt nere i jorden.
Hov1 – Till skillnad från tidigare album så är detta album mer hiphop-influerat och gruppen har även valt att göra artistsamarbeten. Dree Low och Einár gästar på två singlar och utöver det gör Einár ytterligare ett gästspel.
Exakt alla släpp hittas i den här spellistan. Bara att plocka ut det som lockar mest!