Herman Dune: Strange Moosic

Att kunna omvärdera är något livsviktigt. Särskilt inom musiken. Herman Dune har länge gäckat mig. De har aldrig fastnat, men jag har ändå varit högt medveten om att de borde tilltala mig mer än vad de gjorde.

Jag förstår inte riktigt varför det blev så fel. Det är ju egentligen ganska simpelt, Herman Dune snickrar popsånger i ett böljande sjuttiotalssnitt. Knappast någon aktivitet att uppröras allt för mycket över. Om det inte rör sig om förvanskning förstås, och det väljer åtminstone jag att inte kalla