Nostalgifaktor i åtta bitar.
Vad har Zelda, Final Fantasy, Super Mario Bros. och Castlevania som något sprillans nytt och testosterondopat skjuta-terrorister-på-löpande-band-spel inte har?
Ett soundtrack att dö för.
Kalla mig för old school eller nostalgisk, men spelmusik var bättre förr. Torrt blippande midi-melodier och skärande sinustoner som ackompanjerar pixliga hjältar utan knäskålar och med jättehuvuden. Nu för tiden ackompanjeras skottsalvor till bakgrundsskvalet av en fullskalig symfoniorkester som oftast lider av ett obearbetat Michael Kamen-komplex. Trist, trist, trist.
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 39 kr. / månad.
- Full tillgång till allt innehåll på gaffa.se
- Möjlighet att avaktivera annonser på gaffa.se
- Rabatt på biljetter till utvalda konserter och festivaler
- Tillgång till GAFFAs tidskriftsarkiv med över 150 tidningar
Skapa din profil
Redan GAFFA+ medlem
