Den Svenska Tystnaden: Den Svenska Tystnaden

När Malmötrion Den Svenska Tystnaden summerar förra årets ep-trilogi och konsekvent väljer ut de två första låtarna från vardera ep, för att sedan blanda ihop dessa med fyra nya låtar, blir resultatet en väl avvägd debut som ändå inte riktigt engagerar. Sångaren Pontus Wickmans diskbänkstexter om varats meningslöshet i den inledande Kärnverksamheten och kontrasterna i att vara en frisk lat individ på den melankoliska Handikappsanpassad hiss, får en förvisso inte att obekvämt vrida på sig av ren genans (som tramsig svensk sjuttiotalsprogg i sin totala förvirring lyckas desto bättre med), men inte heller att höja ögonbrynet nämnvärt åt textens innehåll. Det är punkens avsaknad av poetiska omskrivningar, paketerat i en nyproggens skrud. Tjusigt, javisst; men i de flesta avseenden ändå banal. Vad som dock inte är banalt är instrumentala och skönt drivande Reaktor eller Åttahundra barn som magnifikt avslutas med strofen: "Turning Torso vrider sig mot skyn". Båda livbojar till en skiva som är allt annat än omedelbar och som troligtvis kommer göra sig förtjänt av sina omlyssningar.