The Wonder Years: Suburbia I've Given You All And Now I'm Nothing

Det är inte världens enklaste "mission statement", att göra ett album med musik så nära kopplat till gränslandet mellan poppunk och melodisk hardcore som samtidigt ska betyda så mycket mer och vara så mycket större. Tanken är att lämna ett avtryck som går utanför de väldigt begränsade ramar en genre som poppunk konstigt nog har, där de flesta band sällan lyckas göra något väsen av sig på annat sätt än efter "three chords and the truth"-devisen. När Philadelphia-sextetten The Wonder Years då baserar hela sitt tredje album på berättelser om att leva i en av alla miljoner identiska amerikanska förorter kan det låta banalt och simpelt. Sånger om balansen mellan mellanmjölk-liv och turnéliv är inte särskilt spännande alla gånger, men när albumets 13 låtar filtrerats så hårt igenom Allen Ginsbergs America är det lätt att förvänta sig aningen större dåd och aktioner av The Wonder Years än det genomsnittliga poppunk-bandet.