Lilla Bonaventura: The Wild And The Tame

Ibland skäms jag för de förväntningar som kan uppstå inför att höra svensk musik eller se svensk film. Man får ruska på huvudet för att bli påmind om att det är okej att ställa krav. Det är legitimt att kräva dialog med högre nivå än porrfilmer. Som lyssnare ska det vara möjligt att förvänta sig musik som inte ältar samma uttjatade meningar. Till Lilla Bonaventura är det lätt att falla in i de där tankebanorna.