Intrikata rytmer och fragmenterade melodier som drar sig undan.
Mathew Jonson är en svår filur att förstå sig på, och hans musik har en märklig förmåga att dra sig allt längre bort ju mer man försöker närma sig.
Vid slentrianmässigt lyssnande hör man hyfsat vanlig om än lite konstig house och techno, men så snart man fokuserar märker man att det man trodde var en rak takt i själva verket är en intrikat rytm, och det man tog för en melodi är ett ofärdigt men samtidigt ständigt föränderligt fragment. Ur detta
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 43 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
