!!!: Thr!!!er

Att lyssna på Brooklyn-kollektivet !!! är att vänta på något som aldrig händer. De flesta låtarna följer följande mönster: 1) En för all del svängig trumma kickar igång. 2) Postpunkiga gitarrer smyger sig in och smetar på lite attityd. 3) Nic Offer börjar pratsjunga och det låter som ett lovande intro. 4) Nic Offer höjer rösten alternativt hjular in i falsett och man tänker att nu kommer nog refrängen? 5) Blås-sektionen bryter av i ett break och man tänker att nu kommer nog refrängen? 6) Nic Offner börjar pratsjunga och den pissljumna insikten att det var allt, att det inte kommer någon refräng, är ett faktum.

Självklart är inte refränger definitionen av intressant och inspirerande musik. Absolut inte. Men att om och om överge groovet och börja bygga upp något som man sedan slapphänt välter omkull är eventuellt definitionen av ointressant och oinspirerande musik.