Stones-ikonen är stark och vital men alldeles för utdragen.
Det tog 23 år men nu är det dags för ännu ett soloalbum från världens slappaste gitarrist. Och det är förvånansvärt starkt och vitalt, Richards sjunger bättre än på länge och musiken är precis sådär tajt och samtidigt lös och slapp som bara han kan få till.
Keith spelar nästan allt på skivan förutom trummor och han ger oss som vanligt en röra av blues, country, reggae och rock'n'roll. I vissa låtar drar han ner tempot och skalar bort allt förutom sitt eget gitarrplockande och det är då han är som bäst. Det blir så rått och äkta att en del lite sämre
VILL DU LÄSA MER?
Bli medlem och få full tillgång till allt exklusiva innehåll på Gaffa.se
Få den första månaden för 1 kr. - Därefter endast 43 kr. / månad.
- Tillgång till exklusiva intervjuer med toppmusiker
- Tillgång till recensioner av de viktigaste konserterna
- Tillgång till över 10 000 musikrecensioner
- Rabatt på biljetter till konserter och festivaler
- Ren musikupplevelse – välj bort störande annonser
Redan GAFFA+ medlem
