Hypnotiserande vandring genom psykedeliskt ökenlandskap

Det är en fin gräns mellan enhetligt och enformigt, och mellan hypnotiserande och sövande. I dessa streamingtider krävs det något utöver det vanliga för att lyssnaren ska hålla uppmärksamheten genom en hel platta utan att skippa fram någon minut eller byta låt. Michaela Åbergs debutalbum balanserar på gränsen, och om sanningen ska fram har fingrarna sträckt sig efter framåtknappen ett par gånger, men mest av nyfikenhet snarare än av uttråkning. Efter den nästintill fulländade EP:n var förväntningarna trots allt skyhöga.