En illusion av en good time

I vit kostym, med en burk i handen och ett försynt leende, kommer Augustine ut på scenen. Utan vidare introduktion sätter bandet igång med en bas som känns rakt in i hjärtat – bokstavligen. 

Augustines karaktäristiska sköra falsett gör sig inte jättebra på en scen av denna storlek, hans frekvens dränks av basen och resten av bandet. Vad vill han förmedla? Det är inte något som framförs av musiken, och inte av scenspråket heller. Scenen ser ut som ett dansgolv, och beatsen påminner om