x

KRÖNIKA: Olle Ljungström var den store tänkaren

KRÖNIKA: Olle Ljungström var den store tänkaren

Olle Ljungström ville leva ett liv utan friktion. Det var något han pratade om i Jakob Frösséns starka dokumentär En Film Om Olle Ljungström och det var ett liv som fick honom att somna in, endast 54 år gammal. Det handlar inte om drogromantik, Olle var ingen romantiker i det avseendet. Det var mer ett beslut, en väg han som person tvingades ta i brist på andra.

Genom åren har han aldrig hymlat om sitt beroende eller försökt snygga till saker och ting. Och jag vill tro att alla de personer som har fångats av hans låtar och lyrik inte fastnade för eller såg något spännande i artistens rock'n'roll-liv. Det här handlar om något helt annat.

Olle var en tänkare. Hans små finurliga texter kan man återgå till gång efter gång och jag fastnar gärna i b-sidan Jag Ljuger och textraden.

"Jag ljuger, för mig och alla andra. Jag ljuger. Jag ljuger för att alla ska må bra."

För precis här hittar jag mig själv i Olle. Personen som ville ta sig framåt så smärtfritt som möjligt på den här krokiga vägen vi kallar livet. På den här stigen ville han gå utan att vara till för mycket besvär. Motsägelsefullt tog han omvägar för att nå den friktionslösa marken. Och jag kan känna igen mig i det. En form av konfliktsrädsla. Vissa klarar att hålla sig undan genom att smyga fram, men Olle ville ändå synas och vara alla till lags. Samtidigt var han en person som inte tvekade på att säga vad han tyckte.

Kritiken om mänsklighetens framfart lyser igenom titt som tätt i hans låtskatt. När hans band Reeperbahn anklagades för att vara brattiga småslynglar var det som att Olle spetsade saker och ting ytterligare. Ett snyggt sätt att provocera Sveriges popvänster, mitt under punkens starkaste år. Något som ett band som The Embassy under tidigt 2000-tal skulle leka med på samma träffsäkra sätt.

Olle var en vältalig och eftertänksam person, som inte riktigt fixade livet. Men han klagade aldrig. Han satte sig aldrig i en position som den plågade konstnären.

Han reflekterade istället över så mycket annat, över världens orättvisor små som stora, och nästan alltid stannade det vid att lösningen finns i en ”kaffe och en cigarett”. När orkeslösheten tar över. Det är många som ställer sig på barrikaderna och agerar, men vad händer med alla andra som bär på idéerna utan att komma till skott? Olle sjöng om de personerna och där var förmodligen hans plats. Att visa upp alla som står bakom, men överlåter den definitiva aktionen till de hungriga. Olle var den store tänkaren och det är så jag kommer att minnas honom.

”Och jag vet att du är där, fast du egentligen borde va här.”

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA