x

EP-premiär med Miss Rafiki: "Vi knullar mindfulnessen i örat"

EP-premiär med Miss Rafiki: "Vi knullar mindfulnessen i örat"

Miss Rafiki häver ur sig trap på svenska. Musik som manar till dans men texter som visar upp nåt helt annat än dansgolvseufori. Vi tog en chat med denna intressanta karaktär. Ett samtal som svävar iväg åt alla håll och kanter. Häng med. Och lyssna på EP:n Universum Darling, premiär här nere. 

I ett mejl jag fick beskriver du dig själv som en duk. "En vit duk som människor slänger upp sina projektioner på. Rädslor, missunsamhet, monster. Ego". Är det nåt du känner framkommer i din musik?

– Språket är alltid ett vanskligt verktyg för att beskriva vad vi tror sker: dels så är det vi som skapat det för att på ett intellektuellt plan kunna greppa det bortommystiska, dels så är det laddat med så mycket gammal politik.

– Idag premieras fortare framåt, ägande uppåt. Att försöka vara en blank yta som kan spegla är en daglig kamp. Jag försöker men det går i vissa fall genom i musiken. En gammal utbränd reklambyråchef som gråtande glider in i studion och spelar såg med en gammal benknota.

– Tre gamla självmordsbrev som tonsätta för att såna som du och jag ska kunna dansa till dem. En sexårig flicka som inte lärt sig säga R och för första gången tar mikrofonen i handen och hör sin röst i lurarna, börjar sjunga från hjärtat och plötsligt med persiska harmonier sprödharmoniserar in i membranet: alla här är fina utom du. Utom du.

Hur började tankarna kring EP:n? Hade du nåt utgångsläge eller strategi?

– Jag och Dababba åkte till Amsterdam för två år sen för att sampla hemlösa trummisar, hästhovar och kräkas ut all skit vi hade ätit på Stureplan. Mellan hallucinationerna på en irländsk pub och en porrklubb hittade vi ett beat som vi gjorde tre låtar av på hotellrummet. Strategin var överlevnad. Känslan var att vi behövde ett nytt rum bortanför våra vanliga där vi umgicks med stjärnor, överpresterare och egomonster.

Du pratar om Stureplan och i Orden Är I Vägen, handlar det om att lika barn leka bra, det är innerstan och hipsters. Det känns som att du vill lämna den biten för mer filosofiska, ickematerialistiska ting liksom.

– Jag vill inte lämna Stureplan i förmån för det existentiella men kanske knyta ihop världarna mer. Ett maskhål i Gubbrummet.

Vilka vill du nå med EP:n?

– Jag har inte så stort fokus på mottagandet (ungefär som Migrationsverket) mer på rummet där jag skapar konst (ungefär som på playan/i öknen) – de senaste två åren har vi hittat på och skapat i ett rum som vi kallat för en magisk garderob (lite som Narnia) och vi kallar det för Red Pill Society.

Vilka är mest i behov av att lyssna på den?

– Målet är att ta den svindlande idén om alltets meningslöshet och mala ner det som pulver i barnets potatismos och mata det till så många som möjligt. De ska dansa till egots undergång. Som när de dödar han i Oz långsamt genom att mala ner glas i hans mat under flera veckor. Musiken är en hemlig mindfuck. Vi knullar mindfulnessen i örat, planterar minor på Ängsbacka och river loss alla malas på alla yogastudios i hela innerstan. Beatsen och sången är bara en lekfull bonus.

Älskar dessa formuleringar! Läge att nästa gång skriva Miss Rafikis memoarer?

– Tack hjärtat. En diktsamling, en meditationsskiva och lite annat knark för oss att punda till är också på gång.

Lyssna på EP-premiären här:

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA