x

INFÖR BRÅVALLA: Band Of Horses om dubbellivet som rockmusiker – "En hemsk livsstil"

INFÖR BRÅVALLA: Band Of Horses om dubbellivet som rockmusiker – "En hemsk livsstil"

Den har inte levt som inte är far till fyra döttrar. Orden är varken Ben Bridwells eller undertecknads, men i samtal med Band Of Horses-ledaren står så att läsa mellan de berömda raderna. Eller om det är i hans till synes trötta ögon, jag har lite svårt att bestämma mig. Att jonglera rockmusikerliv med familjeliv kan för många innebära en utmaning och somliga, eventuellt mannen framför mig, hanterar det bättre än andra.

Till skillnad från arbetet med tidigare album då Bridwell åkt iväg och isolerat sig tog han beslutet inför det som skulle bli bandets femte album att stanna hemma i sitt hus och skriva låtarna där. Genom att göra sitt yttersta för att använda dygnets alla timmar till max har han således dagtid kunnat ägna sig åt att vara närvarande make/pappa hos sin fru och deras fyra döttrar för att nattetid sitta och skriva låtar i sin ensamhet och likt ett vrak om morgnarna därpå skjutsa barnen till skolan.

När turnéer infaller är det uppenbart vilka kontraster som uppenbarar sig:

– Man lever ett dubbelliv där man spelar rockmusik, inte sällan är man ganska avgudad och blir serverad allt man ber om. En hemsk livsstil, egentligen. Sedan kommer man hem igen och ens riktiga liv är inte i närheten av det där.

Ämnet berörs i singeln Casual Party där Bridwell ventilerar sin vånda över att behöva mingla runt på middagsbjudningar i grannskapet.

– Min fru försöker hitta vänner och så måste jag gå på någon tillställning med folk som inte är så enkla att umgås med och eftersom man är hemma hos någon annan måste man bita sig i tungan för att inte ställa till en scen. Men det är likadant i alla möjliga situationer, som att ha att göra med föräldrar i skolan och behöva utstå personer som är … hur ska jag säga? Fungerande medlemmar i samhället. Inte rockers med tatueringar upp över nacken. Om den låten blir tillräckligt populär lär jag knappast bli inbjuden till många fler sådana tillställningar i stan!

Nya albumet Why Are You OK spelades in tillsammans med Ben Bridwells hjälte Jason Lytle från legendariska neopsykedeliska Grandaddy. En sak han lärde sig av Lytle var att planera låtarnas ordning redan under inspelningarna, lite som en roman.

– Gamlingar som jag behöver kapitel, något att förhålla sig till som i en bok. Lustigt nog har jag aldrig tänkt på hur viktigt det är men Jason började redan halvvägs in i inspelningarna fråga i vilken ordning låtarna skulle ligga. ”Eh, vi har inte ens spelat in de övriga låtarna ännu så hur ska jag kunna veta det?”, svarade jag. Vanligtvis när vi gör ett album har jag inget perspektiv överhuvudtaget, men han tänker annorlunda och när du ger det till någon med öppna öron som tycker att allt hänger ihop undrar du hur fan det kan gå till eftersom du själv inte ens har en aning om vilka låtar som ska vara med!

Titeln till låten Hag på nya albumet är en inte alltför vanlig syn. Betyder den verkligen vad man kan tro?

– Du är faktiskt den förste som frågar mig om den titeln. Jag förstår att du undrar vad den åsyftar, men jag skrev den på en svensk Hagström-orgel, därav titeln. Det första min fru sade var ”Nice, asshole …” och jag fick försvara mig med ”Nej, nej, det är taget från en Hagström-orgel!”. (Skratt)

I sommar är Band Of Horses inte bara aktuella med nytt album utan även med festivalspelningar, bland annat på Bråvalla där de spelar 30 juni. Efter en snabb titt i spelschemat gör jag en ansats till att prata om en av akterna som spelar dagen därpå när Bridwell plötsligt suckar tungt och utbrister:

– Åh, herregud, vad?

Jag har noterat att Macklemore & Ryan Lewis spelar på Bråvalla dagen efter Band Of Horses och eftersom han sjöng på deras låt Starting Over för några år sedan kanske det kan vara läge att gästa på deras spelning?

– Jaha, du menade så! Jag trodde att du skulle berätta om något band jag vill se spela, för varje gång jag är på en festival missar jag alltid något på grund av att jag inte har möjlighet att stanna och titta. Det är alltid ”få era arslen av scenen, lämna utrustningen, hoppa in i bussen och stick till flygplatsen” för att därefter åka till Glastonbury eller någon annanstans. Man får aldrig tillåta sig själv att hoppas på något. En sommar följde vi efter Nick Cave och Grinderman till samma spelställen som oss och som stort fan tänkte jag att jag äntligen skulle få se dem. Men fan heller, vi missade dem hela tiden!

Även om en lucka i skrivande stund tycks finnas för ett gästspel kan vi nog inte räkna med något, men ett frö är härmed möjligen sått. Annars kan festivaler vara ett bra sätt att upptäcka nya band även för artisterna själva:

– Absolut, vi brukar försöka ta oss ut på området och vandra omkring. Däremot vill man inte distrahera och behöva stå och posera för selfies i en kvart medan folk samlas i allt större skara, det är inte kul. Men jag minns en gång när jag var på toaletten och hörde något intressant utanför, så jag rusade ut till scenen och det var det brittiska bandet Goldheart Assembly. Jag blev ett fan direkt och tog med dem på turné ett par gånger i England. Tack vare att jag den gången inte gömde mig i logen upptäckte jag ett band som jag verkligen gillade.

Festivaler innebär också en hel del starka minnen, inte bara för publiken utan även för banden:

– Herregud, det händer så mycket, både tragiskt och hysteriskt roligt. Jag minns särskilt när vi spelade på T In The Park i Skottland. Ofta paras vi ihop med liknande band som oss själva och den gången hade MGMT av någon anledning schemalagts före oss. Under tiden från att de bokades till att det blev dags att spela blev deras låt Kids en megahit och tältet var helt jävla proppfullt, man kunde inte ens se in och folk klängde uppe i ljusriggarna. Totalt kaos. Vi satt där bakom och såg dem spela medan vi tänkte ”hur i helvete ska vi kunna gå upp efter det här?”. Förutom att deras låtar var grymma var det rena tonårshysterin, som om Beatles var där! Mycket har jag upplevt, men det tillfället kommer jag aldrig att glömma. Vi gick i alla fall upp efter dem med inställningen ”okej, nu kör vi så att vi får betalt och kan dra härifrån”. Tack och lov gick det bra!

SIDESTORY: Rick Rubins telefonsamtal

Why Are You OK påbörjades som ett egenfinansierat projekt utan vetskap om var det skulle ges ut. Mitt under inspelningarna fick Ben Bridwell plötsligt ett samtal från legendariske producenten Rick Rubin – numera verksam inom skivbolagsjätten Universal – som hört en Band Of Horses-låt när han var ute och åkte bil. Rubin ringde mest för att kolla läget och när han fick höra hur det låg till föreslog han att det nya albumet kunde ges ut på Universals dotterbolag Caroline International, vilket också blev fallet. För Bridwell var det en välkommen avlastning i och med att han kunde få ett förskott från bolaget för sina investeringar:

– Helt klart. När man finansierar själv kommer man till en punkt då det är dags att sätta igång, då man måste ha några låtar färdiga så att man kan sälja in albumet. Annars ryker både ens hus och bil … nej, så illa var det inte, men ändå.

Historien om Rubins telefonsamtal ger intrycket av ett lyckosamt sammanträffande, men faktum är att det nog låter mer slumpartat än vad det egentligen var.

– För fem år sedan var det en liknande situation då vi var kontraktslösa och jag på egen hand finansierade vårt tredje album Infinite Arms. Den gången klev Rick också in och lyssnade på det och såg till att vi blev sajnade av Columbia Records. Samma sak nu, vi och Columbia gick skilda vägar efter ett ömsesidigt beslut och plötsligt kom Rick in i bilden igen precis i rättan tid när albumet började bli lite kostsamt. Hans roll blev mer av en hejaklacksledare, inte någon som sade till oss vad vi skulle ändra hela tiden. Han sade till oss att gå in i studion och lita till vårt eget omdöme. När någon med hans öron får höra ens låtar är det ganska skräckinjagande, men när han fick höra mina skräpdemos för de sista tre låtarna som jag kände kunde vara något för albumet var han bara positiv. Alla tre kom också med. Kan någon se skogen för alla träden så är det han.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA