x

COVER ME: Här är Laaksos 5 favoritomslag

COVER ME: Här är Laaksos 5 favoritomslag

Bandet Laakso består av Markus Krunegård, Mikael Fritz, Lars Skoglund och David Nygård. I våras kom fullängdaren Grateful Dead som fick full pott av GAFFAs Emelie Fredriksson och beskrevs som "ett förtjusande exempel på ett band som återuppstår". Läs hela recensionen här!

Här nedan kan du läsa historien bakom omslaget. Dessutom delar Laakso-medlemmarna med sig av sina absoluta favoritomslag.

MARKUS KRUNEGÅRD OM OMSLAGET TILL GRATEFUL DEAD:

Vad hade du för tankar med albumomslaget? 

– Lika lite tankar som med musiken. För mig handlar det mesta skapandet om att följa sin idiotiska intuition och det gjorde jag även denna gång. Det är alltid lite jobbigt med omslag eftersom det blir en bild som lyssnare förknippar med musiken. Vi försökte matcha omslaget med musiken vi gjort, det vill säga något mörkt, klantigt, allvarligt och lekfullt.

Hur var utgångsläget och hur jobbade du dig fram till slutresultatet?

– Utgångsläget var som alltid ångestfyllt. Efter att ha skakat av mig det värsta allvaret kom jag att tänka på bilder från en Mexiko-resa, som jag haft i huvudet ibland. Omslagsbilden är tagen på Dödens Dag på en kyrkogård i en by i Chiapas, utanför Zapatsiternas huvudstad San Cristobal.

– Den sovande mayaindianen på bilden och alla andra män där hade tjocka fårfällsvästar. Det måste ha varit extremt varmt, jag tror att hans sömn är lika mycket avsvimning efter fylla, sorg och solsting. Allt var otroligt färgglatt, uppsluppet och blandat med gråt. Gravarna syntes som avlånga jordhögar med ett enkelt kors på. Där satt familjerna och drack Corona eller Snickers eller något annat som den döda hade gillat i jordelivet. De familjer som hade råd hade anlitat mariachiband som spelade glada sånger. Det var rörande och fint att uppleva.

Sen tyckte jag att det passade bra med en droppar och en ram. En av få saker jag behärskar i Photoshop är att frilägga saker så ramen består av frilagda kreolska balkonger från New Orleans.

 

gallery_large

De övriga tre medlemmarna delar med sig av sina favoritomslag.

MIKAELS VAL:

Appetite For Destruction - Guns N’ Roses

– Troligen den skiva jag lyssnat på flest gånger. Jag köpte albumet den första dagen på sommarlovet när jag slutade sexan. Min snälla mamma betalade den, hon kan inte ha tittat så noga på omslaget. Lyssnade sedan på denna skiva konstant tills jag började gymnasiet. Jag kan fortfarande varenda textrad.

gallery_large

LARS VAL:

The Howlin’ Wolf Album – Howlin' Wolf

– Ett fantastiskt och fruktansvärt omslag på samma gång. 1969 fick skivbolaget Chess Records idén att spela in bluesmannen Howlin’ Wolfs gamla klassiker på nytt, med ett ”ungdomligt” sound i Jimi Hendrix anda. De parade ihop Howlin’ Wolf med ett av de hetaste psykedeliska rockbanden, Rotary Connection, och hoppades på succé. Tänk Ulf Lundell möter Paper. Wolf hatade det förstås och lär ha sagt till bandet att de skulle gå till frisören och klippa sig och passa på att slänga effektpedalerna och allt annat skit i sjön på vägen dit.

– Skivbolaget körde på ändå och släppte skivan med omslaget, som väl närmast kan liknas med en nedlåtande klapp på artistens huvud, och succén uteblev givetvis. Själv tycker jag att det är en fantastisk skiva, men jag hatar ju generellt blues lika mycket som Howlin’ Wolf älskade den.

gallery_large

Jeopardy – The Sound

– För att undvika pinsamma missförstånd måste man, precis som i fallet Brian och Ryan Adams, hålla tungan rätt i mun när man pratar om The Sound. Gud förbjude att någon skulle tro att man föredrar Ryan istället för Brian. Jeopardy från 1980 är hur som helst ett bra exempel på ett omslag som ser ut som skivan låter –  mörkt, coolt, farligt, och i ärlighetens namn även aningen billigt. Ska man av någon anledning bara lyssna på en låt på skivan bultar mitt hjärta lite hårdare för Heartland.

gallery_large

DAVIDS VAL:

Now I'm a Cowboy – The Auteurs

– Luke Haines i The Auteurs hade redan på bandets andra skiva bilden av sig själv som ett missförstått geni (han kallade senare en skiva The Genius Songwriting Of Luke Haines). Hans ständiga dyrkan av geniet kan tyckas elitistisk och omodern, men kanske kan det geniala helt enkelt bestå i att stå upprätt och vägra ta av sig sin guldkavaj när man just fått stryk av traktens tuffingar för att man ser ut som en bög, eller för att man tror att man är något. En styrkekram från Luke Haines och The Auteurs anno 1994.

gallery_large

Afelan – Mdou Moctar

– Så här kan man också göra: ta en bild från senaste utomhusfesten ni hade i öknen, då du också tog fram gitarren. Inte så noga om skärpan i bilden är perfekt. Ett plus om det står några kompisar som dansar som galna i bakgrunden, i t-shirts från valfritt ölmärke. Klart! Den som sedan inte fattar vilken stenhård och svängig skiva hen håller i sin hand får skylla sig själv.

 gallery_large

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA