x

No Fun At All-special: här är 10 tokgrymma liverariteter

No Fun At All-special: här är 10 tokgrymma liverariteter

No Fun At All är ett av landets mest omtyckta punkband och hade sin storhetstid under 90-talet. Starkt förknippad med skejtvideor har gruppen dessutom fler kickflips på sitt samvete än legenden Rodney Mullen. Skinnskattebergkvintetten lever kvar än i dag och har fortfarande kvar vitaliteten från när det begav sig. Ett faktum som gör den exklusiva spelningen på Bankiren i Västerås lördagen den 1 oktober till ett måste. Medan Master Celebrator, Believers och Catch Me Running Round är givna liveraketer, har gruppen flertalet låtar som sällan eller aldrig spelas live. Tio av dessa tokgrymma rariteter finns samlade i den här listan.

So Many Times (No Straight Angles, 1994)

Hej vad det går medan Ingemar Jansson i refrängen uppmuntrar en djupt deprimerad person att ”turn on the gas, no one really cares”. Rätta mig om jag har fel, men det här är nog banne mej NFAA:s snabbaste låt.

Can’t Go Far (Touchdown, 1992)

Så bra att den inte bara hamnade på gruppens första demokassett, utan även på Pacemaker Records (senare Burning Heart Records) samlingsplatta Signed For Life – The Heartcore Demos och i en ominspelad version på Burning Hearts punkkompendie Teaching You No Fear med Ingemar på sång. Samtidigt som debutinspelningen har en härlig underground-känsla, föredrar jag Ingemars Jim Lindberg-ska stämma.

Wind-Up (Low Rider, 2008)

Den melodiskt sjungna texten “Hey-yeah-yeah-yeah, my independence dying away” gör refrängen så förbaskat svängig att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Såvitt jag vet är Wind-Up än i dag en orörd guldklimp, och som borde prioriteras lika högt som Never Ending Stream, Reckless – I Don’t Wanna och Man With The Powers.

The Other Side (The Big Knockover, 1997)

Ifall det stämmer att The Other Side inte spelats sedan Taubertal-festivalen i Tyskland 2000 går jag i taket. Riffet är ju så tungt och så gudomligt bra att det vore en skam om det inte framförs för Västeråspubliken. Den stora höjdpunkten är dock det kolossalt medryckande solot vid 2:20.

Wiser (Stranded, 1995)

NFAA har tolkat såväl Gang Green som Elvis Costello. Men covern på nedlagda Seattle-baserade grunge/punk-bandet Coffin Breaks låt är utan tvekan NFAA:s bästa hommage. Så pass grym att den till och med klår originalet.

Your Feeble Mind (The Big Knockover, 1997)

Trots en av bandets allra starkaste refränger, är det lätt att hamna i skymundan av The Big Knockover:s fantastiska låtutbud där Catch Me Running Round, Suicide Machine, Should Have Known och Lose Another Friend trängs. Om Bankiren blir första gången den rivs av sedan i maj 1998 på Club Quattro i Tokyo, Japan, är det långt från en dag för tidigt.

Episode 666 (Low Rider, 2008)

Då In Flames inkluderade en hysteriskt bra melodisk death metal-tolkning av Strong And Smart på specialutgåvorna av Clayman (2000), var det inte mer än rätt av NFAA att lyfta på hatten genom en punkstänkig tappning av Episode 666. Älskar dessutom hur Ingemar wailar låttiteln i refrängen.

On My Way (Should Have Known, 1997)

Att b-sidan till Should Have Known-singeln ströks från att hamna på The Big Knockover kanske berodde på att versen var alldeles för lik den till Your Feeble Mind. Hur som helst är det ett sjukt underskattat alster, med en dödsstark inledningsmelodi som fångar en på momangen.

Confusion (Touchdown, 1992)

Medan gruppens första två album med Ingemar, No Straight Angles och Out Of Bounds, har Pennywises andra platta Unknown Road som en av sina största influenser, snackar vi här Bad Religions Suffer all over it. Ackordföljden är utnött till tusen, men nog är det allt den tuffaste av dem alla. Den här skulle nog få folk att tappa hakan om den framfördes.

Lessons Never Learned (State Of Flow, 2008)

Förutom Celestial Q&A, Second Best, My Extraordinary Mind och Joe Delord är det resterande materialet på State Of Flow så sorgligt förbisett att man skulle kunna tro att bandet skäms över det. Nog för att det är ett betydligt lugnare alster i jämförelse med tidigare skivor, men låtskrivandet är i toppklass. Efter en hård fajt mellan Stumble And Fall, FM Vanity, ESDS och Lessons Never Learned kröner jag det sistnämnda spåret till vinnare.

Här ser du No Fun At All:

1 oktober – Bankiren, Västerås

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA