x

Årets bästa enligt Jonathan Eklund

Årets bästa enligt Jonathan Eklund

Årets…-listor är alltid ett gissel. Vi musikjournalister gnäller över att vi "måste" lista – och läsare bryr sig nämnvärt. Ändå sitter vi här och plitar, pillar och ändrar. I slutändan är det bara en ögonblicksbild av vad som passerat ens hjärta under året. 

En första snabb tillbakablick på året säger att allt varit skit – ett par timmars pillande senare är mitt musikår packat med låtar, album och artister som fastnat. Gör mina listor året rättvisa? Nej. Givetvis inte. I år är första gången (vad jag kan minnas) där jag på riktigt förlorat två stora musikaliska idoler – David Bowie och Alan Vega. Ingenting jag listar eller tycker kommer ändra på det. Så vad tjänar det till att lista? Ingen jävla aning. Men det är ändå ganska fint att ta en polaroid av ett år. Om inte annat så för att se att det finns lite ljus bland all nattsvart skit. Oavsett om skiten är världskrig, maktgalna män eller en idols bortgång.

Så här nedan har jag summerat och samlat ihop – allt för att förställa verkligheten. Om en inte orkar läsa, då kan en lyssna på lite spår jag levt med under året.

Årets utländska album

Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här listans topp tre. Nicolas Jaar gjorde årets utan tvekan bästa album, David Bowie lämnade oss med en känslostorm och Anderson .Paaks gladfunkiga hiphop överraskade mig totalt.

  1. Nicolas Jaar – Sirens*
  2. David Bowie – Blackstar
  3. Anderson .Paak – Malibu
  4. Anohni – Hopelessness
  5. Acid Arab – Musique de France
  6. Dinner – Psychic Lovers
  7. Shura – Nothing’s Real
  8. Aurora – All My Demons Greeting Me As A Friend
  9. Babyfather – ”BFF” hosted by DJ Escrow
  10. Blood Orange – Freetown Sound
  11. Ibaaku – Alien Cartoon
  12. Jenny Hval – Blood Bitch
  13. Kero Kero Bonito – Bonito Generation
  14. Gaika – Spaghetto
  15. Marie Davidson – Adiuex Au Dancefloor
  16. Dedkind Cut – Successor (ded004)
  17. Hinds – Leave Me Alone
  18. Frankie Cosmos – Next Thing
  19. Nick Cave & the Bad Seeds – Skeleton Tree
  20. PJ Harvey – The Hope Six Demolition Project

*Sirens är även det bästa albumet totalt sett, de svenska inräknade. Vill man läsa varför hittar man min recension här

Årets svenska album

Ska det vara rak rock med slagord som är lika finurliga som tänkvärda, då ska det va Pascal. I övrigt är det kul att se att såväl Bladee som Yung Lean och Yemi håller den svenska hiphopfanan högt och att Kornél Kovács äntligen fick ur sig en fullängdare. För en som aldrig känt att Radio Dept eller El Perro Del Mar riktigt hittat rätt kostymer innan är det bara att buga och bocka för respektive släpp under året.

  1. Pascal – Revy
  2. Bladee – Eversince
  3. Radio Dept. – Running Out Of Love
  4. El Perro Del Mar – KoKoro
  5. Kornél Kovács – The Bells
  6. Yung Lean – Warlord
  7. Yemi – Neostockholm
  8. ShitKid – ShitKid
  9. Jonas Lundqvist – Vissa Nätter
  10. Dan Lissvik – Midnight
  11. Wildhart – Shine
  12. Död Mark – Drabbad Av Sjukdom
  13. Moon City Boys – I Need More
  14. Dorisburg – Irrbloss
  15. Hurula – Vapen Till Dom Hopplösa
  16. Freddie Wadling – Efter Regnet
  17. Niki & the Dove – Everybody’s Heart Is Broken
  18. Frida Hyvönen – Kvinnor Och Barn
  19. Iiris Viljanen – Mercedes
  20. Silvana Imam – Naturkraft 

Årets svenska EP:s

Pop blir inte så mycket bättre än Malmögruppen Haters debut-EP och det fina är att jag redan hört kommande plattan – där finns mer guld. Harald Björk visade prov på att släppa klass rakt igenom tre EP:s och Yung Lean kastade ur sig ett guldkantat mixtape i sista stund. I övrigt, fasiken va mycket bra mindre svenska släpp som gjorts i år.

  1. Hater – Radius
  2. Harald Björk – Kris- & Konflikthantering 1-3
  3. Yung Lean – Frost God
  4. Holy Now – Sorry I Messed Up
  5. Growth – Colour, Cut & Clarity
  6. Aron McFaul – Pallas Garden
  7. Rein – Rein
  8. Hanna Järver – Närke
  9. Boys – Love On Tour
  10. Erik Lundin – Välkommen Hem

Årets utländska EP:s

Varför får inte all musik det att mullra i hjärnbalken så som Ellll:s debut-EP? Det är precis så elektronisk musik ska kännas. En vill bara ha mer, mer, mer.

  1. Ellll – Romance
  2. Dark Strands – The Last Ride
  3. Recondite – Corvus
  4. Amnesia Scanner – AS
  5. Burial – Young Death/Night Market
  6. Vince Staples – Prima Donna
  7. Vox Low – Lovin Hell
  8. Aphex Twin – Cheetah
  9. Lafawndah – Tan
  10. Charlie XCX – Vroom Vroom

Andra nya, eller mindre nya, akter ni borde lyssnat på 2016

Vinter. Francis. Tami T. Oscar. Eagulls. Seth Bogart. Sir Was. Fatima Al Qadiri. Betongkust. AnnaMelina. Älskling. Natten. Car Seat Headrest. Skander. Skott. Lesley. Goat Girl. Chemtrails. Döden. Viagra Boys. Lizette Lizette. 

Årets masspsykos

Gubbförtjusningen över luftslottet Avantgardet är helt orimlig. Skärp er för fan!

Årets dansk

Utan tvekan Anders Rhedin, aka Dinner. Fan va mycket jag lyssnat på hans album Psychic Lovers – framför allt slutet på albumet Lie, Kali, Take Me Home och så bonusspåret Say My Name. Det är något visst med sångare med talfel.

Årets svenska label

Kan man säga annat än Höga Nord? Det ena släppet efter det andra imponerar, under hösten kom ju exempelvis både Dark Strands och Vox Low från göteborgslabeln. De utmanas ändå av West Coast Recordings som med sina släpp av Aron McFaul, Judaskyssen och Oktoberklubben visar på vilken bredd som finns i den västsvenska musikhuvudstaden.

Årets spelning

Pascal på Nefertiti under Way Out West var något utöver det vanliga men även Anderson .Paak från samma festival var något en inte hade klarat sig utan. Pratar vi mindre akter var det väldigt fint att se Growths releasespelning i en bastuvarm källare och Judaskyssens första spelning någonsin, de osläppta materialet därifrån lovar verkligen gott inför 2017.

Årets tillbakakaka

Hur kunde jag missa isländsk hiphop överlag, men kanske framför allt Vaginaboys, under 2015? Deras Elskan Af því Bara är ett spår jag lyssnat på orimligt mycket under 2016.

Årets re-release

Paddington DC:s A Collection. Ett enmansband signerat Papers Calle Olsson och som har en låtskatt alldeles för få upptäckt. På A Collection finns exempelvis både Kristallklare Natta och I Hate Violence But I Hate You More – två fantastiska spår med texter att tatuera in på valfritt överkroppsparti.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA