x

INTERVJU: Weyes Blood låter sångrösten och 70-talet leda vägen

INTERVJU: Weyes Blood låter sångrösten och 70-talet leda vägen

Natalie Merings röst är många gånger det första man vill höra varje dag. Och sista. Hennes musik präglas hårt av den skarpa, inlevelsefulla stämman som gärna talar om varför det gick som det gick eller varför det går som det går med kärleken. Nya Weyes Blood-albumet Front Row Seat To Earth, en stark kandidat till titeln årets album, släpptes nyligen med en rejäl dos 70-tal sköljd över de melankoliska sångerna.

Jämfört med arbetet på förra albumet The Innocents, hur gick du till väga med inspelningarna av Front Row Seat To Earth?

Front Row... spelades in i en väns garagestudio i en lite mer lågmäld stil och på kort tid. The Innocents spelades in i ett hus och mot slutet i en riktig studio. Den var mer av en resa inspelad över ett spann på två år, två vintrar.

Låtar med ett starkt kärlekstema är av naturliga skäl ett sätt för en låtskrivare att kommunicera med någon. Har du någon gång tänkt på att de också kan användas av vanliga människor som ett sätt att skicka små budskap via någons sångröst?

– Ja, det har jag. Jag hoppas att de kan användas som budbärare av allomfattande meddelanden. Alla mina låtar handlar om riktiga människor och jag gillar tanken på att folk ser in i dem och ser spegelbilden av dem själva.

Har du själv fått din beskärda del av att få hjärtat krossat för att kunna skriva texter på ämnet? Det jag menar är hur mycket som är personliga erfarenheter kontra vad som är rena observationer?

– Allt är personliga erfarenheter. Jag kan bara skriva baserat på observationer upp till en gräns. Det är som om jag missar hela poängen när jag inte själv har fått känna känslan.

Din sångröst är kraftfull och klar, men du använder ändå en massa dubbla sångspår. Är det dess speciella sound det skapar som är anledningen eller är det av andra skäl?

– Japp, det är för ljudfenomenet! Jag har alltid älskat lager på lager av röster, körer och dubbleringar.

Hur arrangerar du sången? Använder du keyboard, loopar eller hur gör du?

– Bara genom att lyssna. Alla stämmor finns oftast på plats inne i mitt huvud innan jag går in i studion.

Do You Need My Love är en fantastisk låt. Vad handlar den om?

– Jag blev kär i en bråkmakare, ett riktigt nattens vilddjur. Men jag var ändå helt galen i honom, även om det inte alls var bra. Min vinning var att han återupprättade min känsla för passion och längtan. Det är som ett bränsle man kan leva på när ens hjärta sväller av kärlek för någon annan. Jag skrev låten under några månader men texten ändrades en aning på vägen. ”Do you need me the way I need you …” kom till när jag insåg att kärleken var besvarad.

Den har ett fint “ba-ba-ba”-parti också. Vilka andra låtar gillar du som innehåller det?

– Jag älskar 60-talet, baby! ”Ba-ba-ba-ba” me into eternity!

Sista låten på albumet är en två minuter lång instrumental. Jag förmodar att du hade dina skäl, men nog måste du väl ha haft andra ”ordentliga” låtar inspelade som lätt kunde ha inkluderats? Eller var skivan för lång redan som den var?

– Skivor kan inte vara längre än 45 minuter om man vill att de ska låta bra på vinyl, så ja, det handlade faktiskt om tidsaspekten. Låten är jättebra, däremot. Kanske inte för alla lyssnare, men den är soundtracket till skivans titelspår.

I backspegeln, vad har varit viktigast för din utveckling som låtskrivare fram till idag?

– Antagligen att uppleva en katastrofal förlust. Vi växer genom lidande och blir på samma gång mer medvetna om sanningen.

Jag älskar fotot som utgör skivomslaget. Var togs det och finns det någon särskild anknytning?

– Det togs vid Salton Sea, en övergiven semesterort i Kaliforniens öken. Salton Sea var en konstgjord sjö som med tiden långsamt dunstade vilket gjorde vattnet försaltat och giftigt för allt djurliv. Allt fisk- och fågelliv dog ut. Alla människor flydde från sina semesterhem. Jag tog omslagsfotot där eftersom jag känner att det representerar riktningen mänskligheten har tagit.

gallery_large

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA