x

Julia Jacklin: "Lyssnaren ska lämnas tårögd – men med ett leende"

Julia Jacklin: "Lyssnaren ska lämnas tårögd – men med ett leende"

Julia Jacklin blev ängslig över att slösa tid redan som tioåring när hon satt klistrad framför en dokumentär om popstjärnan Britney Spears.
– Det var i det ögonblicket jag insåg att man måste börja tidigt och arbeta hårt om man vill jobba med musik.

Inte långt senare började hon ta klassiska sånglektioner. Hon sjöng klassiskt länge men hade aldrig mycket till övers för det.

– Jag tyckte musiken saknade känslor och individualitet, förklarar hon när GAFFA träffar henne på ett hotell en höstdag.

Det var inte förrän flera år senare hon hittade soundet hon sökt. Det började med en resa till ett varmare klimat, där började hon och en vän spela musik. När de kom hem bildade de ett band, och i det lärde hon sig allt som nu gjort att hon sitter med sitt solo-debutalbum Don’t Let The Kids Win i handen.

– Det lärde mig allt. Att spela gitarr, att stå på scen och inte minst att hantera de svårigheter ett band kan ha, där osämja lätt kan göra att musiken kommer i andra hand.

Debutplattan spelades in med producenten Ben Edwards i hans ateljé på Nya Zeeland. Utanför föll snö, vinden lämnade vita ångor i luften och snötäckta berg omgav det lilla huset.

– Det var en fantastisk omgivning. Samtidigt var kylan så hård att vi var tvungna att bara vara inomhus och spela in i en månad. För det mesta var det bara vi två, så det var en väldigt intim upplevelse.

Jacklin tog ett stort steg bort från det klassiska och skapade sitt eget sound med snöfallet som inspiration. Resultatet blev både ärligt och konkret.

– Det handlar om att vara ung och de bekymmer man har i sitt liv då. Rädslan över att inte kunna nå sina drömmar är ett centralt tema i min musik. Men jag hoppas att musiken planterar hopp och inte frustration. Jag har försökt att skriva låtar på ett sätt som är konkret så att de når alla, och jag hoppas jag inte är för narcisistisk eller inåtvänd. Det var inte min tanke.

Förmågan att vara både berättande och hoppingivande känner sångerskan att hon fått från folkmusiken, där historien är i centrum.

– Det handlar om att ha en förmåga att berätta historier som lyssnarna kan relatera till. Jag känner att jag har skapat ett sound som är förankrat i nuet och ligger i mellanrummet mellan traditionell folkmusik och indierock. Jag vill inte vara nostalgisk, utan hitta en ton mellan melankoli och humor som lämnar lyssnaren tårögd, men med ett leende.


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA