x

"Jag tror att vi alla har känt att vi tappade bort oss lite"

"Jag tror att vi alla har känt att vi tappade bort oss lite"

Albumaktuella Little Dragons frontare snackar om skräpiga synthar från 90-talet, om att utnyttja lokala kontakter och om det där eviga triphop-tjatet.

Tjena Yukimi, hur är läget?

– Det är bra, lite stressigt inför turnén bara. Just nu är jag i Göteborg på Älvsnabben.

Vad har du för planer till påsk?

– Det blir turnétider. Första turnén med nya skivan i USA. Det ska bli riktigt spännande faktiskt.

Det kan jag tänka mig. Ni har er första spelning på långfredagen, samma dag som nya skivan släpps va?

– Ja precis. Jag har dock inte koll exakt, med det är väl den 14 april som den ska släppas.

Det känns lite som er nya skiva Season High är något av en fusion mellan gamla Little Dragon, och det lite mer moody-soundet som ni hade på senaste plattan Nabuma Rubberband. Håller du med?

– Det låter absolut som en vettig analys. Vi har definitivt gått tillbaka och experimenterat mycket i skapandeprocessen. Jag tror att vi alla har känt att vi tappade bort oss lite med Nabuma, mycket tack vare att det var så många involverade i skivan. Det fanns väldigt mycket åsikter och människor omkring oss. Men på Season High känns det som vi varit väldigt fokuserade, lite som det brukade vara. Typ som vi jobbade med den första skivan, då ingen annan var involverad och det bara fanns våra åsikter att arbeta med.

Hur kommer det sig att ert sound, som ständigt är omöjligt att entydigt kategorisera, just är så svårt att sätta en definitiv genre på?

– Begreppen och facken har alltid varit ett problem för andra, men för oss så är det ingenting vi har tänkt på förrän det är något som konstateras. Vi är inspirerade av så himla olika musikstilar. Det är ingen i bandet som är en konkret hiphip-person, eller dans-person, utan vi har alla så många olika bottnar att falla tillbaka på vad det gäller musiken. När vi träffades på gymnasiet så brukade hela vår umgängeskrets sitta och spela upp saker för varann som de andra inte hade hört tidigare. Även om vi nu kanske inte sitter på samma sätt i flera timmar och lyssnar på musik som vi gjorde på den tiden så har all den musiken gått igenom och satt sig. Och det är just den spretigheten från olika musikstilar som vi älskar och jobbar med. Så när vi skriver tänker vi absolut inte på hur vi ska låta utifrån genre, men det är något som tas upp ofta av andra; att det är svårt att sätta oss i något fack.

Du har aldrig blivit sur när du bläddrat igenom backen på den lokala skivbutiken, och ser att ni hamnat under en kategori som du inte alls anser att ni hör hemma i?

– Jo men ibland faktiskt, haha! Om det är någon genre som man själv inte direkt kan relatera till. Jag är en person som exempelvis inte direkt älskar triphop. Och det har ju folk kategoriserat oss som ett antal gånger.

Jag som älskar triphop …

– Okej, haha! Men det känns kanske som att när man gör musik som man inte definierat själv så kan man lätt hamna i triphop-lådan. Det är ju mest journalisterna och kritikerna som är inriktade på att sätta allt i fack. Det är ju eran värld att försöka sätta ord på allt. Men som artist tänker vi inte på definitiva genrer. Man går mer efter vad som känns bra, sen spelar det inte någon roll vad man bör kalla det. När man sedan väl får veta att man kanske är exempelvis triphop, eller vad som helst, så har man själv inte riktigt reflekterat över det på samma sätt. Och då blir det lite “jaha, är det det vi är”.

Får man inte mer prestationsångest, eller skrivkramp om man jobbar med musik utifrån ett helt blankt canvas, utan några tydliga ramar att förlita sig på?

– Nej, det tror jag inte. Grundinspirationen för Little Dragon kommer mestadels från syntharna, och de ljuden som dessa skapar. Det kan vara att man hittar en skräpig synth som ingen vill ha från 90-talet, så har den massa konstiga ljud som någon nörd i Japan har suttit och skruvat fram. Och det är ju sjukt inspirerande. Så då sitter man med de ljuden och låter dem kännas märkliga och härliga, och så blir det en låt av det någonstans på vägen.

Jag tycker dock att era nya musikvideor High och Sweet konceptuellt kategoriserar er musik väldigt bra; en avantgarde-samtid injicerad i den gråa svenska vardagen. Vad tror du om det?

– Det tycker jag låter väldigt fint. Absolut. Jag tror det var det som vi ville få ut. Med förra skivan så var det mycket tänk kring att man måste åka till London för att göra en photoshoot, eller åka till LA för att göra något annat. Men fan, det finns ju skitmycket grymma och fantastiska människor i Göteborg. Vi måste faktiskt inte åka till London för en fotografering. Det känns ju helt onödigt. Så nu har vi skrapat fram lokalt folk som vi tycker är grymma istället.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT 


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA