x

#01 All My Friends – ett vänskapsepos om en tid

#01 All My Friends – ett vänskapsepos om en tid

Lyckligtvis är rockjournalist ingen skyddad titel. Det enda man behöver är en band-t-shirt och en skinnjacka – jag har båda (som ni ser på bilden ovan). Och egentligen behöver man inte ens det. Det räcker typ med ett glatt humör.

Detta glada humör premiärar nu Emils Melodivalv. Ett segment där undertecknad dyker ned i poppens låtvalv och plockar upp sådant som varit fantastiskt, konstigt, omskakande, ja, på ett eller annat sätt gjort ett mer eller mindre starkt avtryck i musikhistorien. Till att börja med LCD Soundsystems epokgörande All My Friends, sedan allt från Pete Rock & C.L. Smooth till Cajsa Stina Åkerström. Blandat? Det kan du haja! Men bara feta låtar utlovas.

Från valvet idag plockar vi upp: LCD Soundsystem All My Friends.

gallery_large

LCD Soundsystems James Murphy kände sig gammal redan 2007, som 37-åring. Det är knappast någon dununge-ålder, men långt ifrån några pensionssiffror. Sin edge tyckte han att han var på väg att loosa redan på debutsingeln från 2002. När bandet fick sitt stora genombrott med sitt andra album Sound Of Silver hade Murphy utvecklat den vuxnes been-there, done-that-attityd och samtidigt behållit den unges jakthunger på livets kickar.

Det är exakt i den korsningen All My Friends växer fram. Och då inte bara som metafor. Låten växer rent musikaliskt under sina dryga sju minuter. Detta dessutom trots att det bara mer eller mindre är ett och samma pianoackord som hamras från början till slut.

Kulturskribenter drar mer än gärna stora växlar när de analyserar konst. Med All My Friends är det verkligen befogat. Ingen annan låt definierar en generation, en tid, ett 00-tal så exakt som detta episka postrocksdiscostycke. Låten är Murphys åldersnoja inför öppen ridå. Men det är inte bara hans noja, det är den urbana hipsterns fumlande efter en kompassnål, under en tid när gamla förhållningssätt vittrar sönder och kompassen är sönderslagen. Och en hymn för de som vägrar stänga in sig i en liten familjeenhet där gränserna mellan innanför och utanför är knivskarpa.

All My Friends expanderar. Efter hand läggs fler och fler instrument till låten på ett sätt så att det känns som att man sakta vrider upp volymen från lågt till högt. Parallellt löper det där loopande ackordet, som egentligen går lite för fort. Det känns (lite) fel. Så tillräckligt mycket och lite fel att det blir perfekt. Murphy uttrycker en dualistisk känslostämning mellan melankoli och eufori. Låten kan handla om en festnatt tillsammans med vänner som flippar ur på det bästa sätt. Men det kan också handla om en anemisk festnatt där Murphy ropar efter en annan tid; ropar efter den fest han vill ha, istället för denna besvikelse.

Soundet bär också det ett signum präglat av något slags postmodernt tillstånd – japp, nu drar vi till med de stora orden. Det låter elektroanalogt på ett sätt som blinkar till 80-talets bästa postrock, men ljuder också helt i samklang med 00-talets klubbtrender. Det är helt enkelt en tidsbunden och tidlös rocklåt för dansgolvet. Överdängaren och skivsamlaren Murphy har också låtit skivbacken slå igenom i materialet utan att ägna sig åt referensprål. All My Friends är otäckt tajt. Låten är nedslimmad, innehåller endast det nödvändiga. Antagligen dödade LCD Soundsystem en hel del älsklingar när den komponerades.

Det är svårt att se Avicii eller The Chainsmokers komponera meningsfull dansmusik på det här sättet. Så djupsinnig pop att det nästan blir en På Drift eller en Räddaren I Nöden i musikform.

LCD Soundsystem gick i graven 2011. Men i harmoni med samtiden har de återförenats och släppte nyligen det fantastiska albumet American Dream. Det där kändes liksom redan när de kastade in handduken, att detta inte var slutet. Det enda slutet som faktiskt är helt oåterkalleligt är döden – än så länge.

All My Friends hittar ni i Spotify-listan nedan. Listan kommer att fyllas på vartefter, med fler låtar ur Emils Musikvalv.

FÖLJ GAFFA PÅ FACEBOOK FÖR SENASTE MUSIKNYTT  


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA