x

KRÖNIKA: "Vad är väl en gala i Partille?"

KRÖNIKA: "Vad är väl en gala i Partille?"

(Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte GAFFA.)

Vad ska man säga om P3 Guld egentligen? För tittarna hemma i TV-sofforna är det väl lite härlig, tämligen stringent musikunderhållning – på plats innebär det så väldigt mycket annat konstigt.

Det är en lätt bisarr känsla att bara åka ut till Partille för att gå på flådig gala och mötas av en förfest i en gympahall. För särskilt mycket fest är det inte, det är mer av en väntrumsfeeling på att NÅGONTING ska ta fart någon gång. Under tiden sippar man svindyr öl i plastglas medan 50-plussare testar på det där med TV-spel och man själv tvingas titta på luftslottshajpen från Nybro som går igång så hårt på sig själv att det gör ont i själen att se skiten.

Men visst, till slut är det ändå dags att gala sig. Runt om en på läktaren är det spänd förväntan inför att galan ska ta slut – frågor som ”ska vi hem mellan efterfesten och Yaki?” avhandlas naturligtvis högljutt medan branschfolket motvilligt tar plats i den alkoholfria arenan. Nere bland de nominerade svassar icke-nominerade före detta Idol-deltagare och random influencers runt och bränner av så många selfies de kan innan Tove Styrke drar igång spektaklet.

Sen går det långsamt och fort på en och samma gång. Livemusik, halvhackiga artisterintervjuer och tacktal avlöser varandra. Mycket är rätt bra – Tove Styrke, Sammy & Johnny Bennett, Lamix, Sarah Klang, upptillkamptalande Rebecca & Fiona och ”the queen of fucking everything”. Vissa är sämre än sämst – Hov1.

Vi måste faktiskt stanna här en sekund, för nog fan borde Snook vara en musikalisk parentes och inte en inspirationskälla 2018? Men nej, nej. Tydligen inte. Visst fan ska galans douchigaste hög av grabbkillar med rockstjärnekomplex prisas dubbelt upp. Superrimligt. Precis som när det gäller GAFFA-Priset är det folket som röstat, så det är folket det är fel på när trams vinner priser. Men någon tyckte Hov1 var förtjänta nomineringarna, den personen borde få en avhyvling.

Annars rullar det på. Allt sköts helt okej av rutinerade Tina och debuterade Adam. Det blir oväntat kul när Marcus Berggren roastar loss, oväntat lamt när Silvana Imams TV-optimerade framträdande inte lyfter live och oväntat blött i ögonvrån när Lamix och Jireel visar sig vara galans gulligaste och blödigaste vinnare. Sen är det slut.

Eller, ingen är ju kvar till slutet. För P3 Guld på TV är en sak, P3 Guld på plats är något annat.

Så fort Molly Sandén börjar sjunga reser sig publiken och går – för då jävlar ska det efterfestas! Synd bara att kön till VIP-bussarna är närmast oändligt lång. För en vill ju skynda sig. Det är ju inte varje dag man får dricka flasköl för 63 kronor i ett konferensrum omgiven av instagramentreprenörer, alkoholbloggare och 300 par Ighe-glasögon. Det om något osar väl gala.

Bäst på P3 Guld: Se när Marcus Berggren sågar sönder Sveriges popelit


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA