x

KRÖNIKA: "Vi som hatar 90-talet"

KRÖNIKA: "Vi som hatar 90-talet"

(Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte GAFFA.)

”90-talet smakar återigen lika nytt och fräscht som när det en gång begav sig.”

Av 2017 års många trauman finns det onekligen fler som hade större historisk betydelse och satte mycket djupare spår än den ambulerande endagsfestivalen Vi Som Älskar 90-talet. Men jag kan ändå inte sluta tänka på den där gråblöta högsommardagen på Zinkensdamms IP i Stockholm.

På en plastgräsmatta utspelar sig ett slags cosplay och Backusfest som spränger alla ramar för adjektivet bisarr. Ett gigantiskt virrvarr av irrationella svängningsrörelser, konstiga plastmaterial och det sena 90-talets grälla, fult-är-snyggt-mode iscensatt av människor som återupplever sin ungdom eller inte ens var födda när det begav sig.

LÄS OCKSÅ: Scooter gör Sverige med jubileumsshow

VIP-sektionen ser ut som en knarkarkvart. Med jämna mellanrum förvandlas tomma plastflaskor till projektiler och hystas ut från sektionen in i resten av publiken. Vakterna har fullt upp med att avhysa lulliga tjejer och gör inte ett skit när en snubbe ger sig på en kvinna med våld. VIP-gästerna får vråla sig hesa innan vakterna lyckas göra rätt prioritering och kasta ut våldsverkaren.

En krallig, solbränd och tribaltatuerad snubbe klädd i taxi-skinnjacka och en lika solbränd, platinablond, pinnsmal kvinna med enorma bröst plöjer genom publiken – båda ser ut att njuta över att för en gångs skull befinna sig i sitt rätta element. Den som tror att dans är glädje har aldrig sett den här snubben dansa. Han får Techno-Vikingens moves att se käckt bussiga ut.

LÄS OCKSÅ: Här är artisterna Way Out West bör boka

Samma hyper-heteronormativitet utspelar sig på scenen. En grupp ska bestå av en skönsjungande kvinna och en aggressivt rappande man – med vissa mindre variationer. Linda Thelenius (f.d. Rosing) i Basic Element mimar till sångerna hon inte var med och spelade in.

Culture Beat uppträder. Missar man dem gör det inget, för DJ Rolf, som spelar skivor mellan artistframträdandena, kör Mr. Vain på repeat. René Dif i Aqua har en renrakad, glansig skalle som ser ut som ett ollon dränkt i kåtslem. Han leker att mikrofonen är hans slakkuk. I detta kosmos är Langos den hetaste maträtten; kön till vagnen slingrar sig orimligt lång. Inte ens 90-talet kan ha sett så många Fila-tröjor.  

LÄS OCKSÅ: Norskt band i blåsväder under USA-turné

Sash! tjatar. ”Do you remember”, ropar han om och om medan han pumpar ut sina hits. Men sluta, alla är här för att minnas eller för att leka historie-lajv. Ingen är här för att de inte minns. Sedan får vår egen Techno-Viking, E-Type, äran att runda av kvällen.

I sommar är det dags igen. Festivalen drar förbi Stockholm, Göteborg och Helsingborg. Känner man sig inte bekväm med 90-talet finns festivalen Tillbaka Till 80-talet. Annars Sweden Rock. Och vill man tillbaka till 30-talet behöver man bara öppna valfri tidning – eller, ja, surfa in på valfri nyhetssajt.

Lika nytt och fräscht som när det en gång begav sig.

Domedagsklockan visar: två minuter till midnatt.

Har du en krönika eller ett debattinlägg du vill få ut? Kontakta oss på [email protected]

LÄS OCKSÅ: Komiker intar Statement Festival


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA