x

KRÖNIKA: "Med oss har vi några pajiga kappvändare till politiker"

KRÖNIKA: "Med oss har vi några pajiga kappvändare till politiker"

(Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte GAFFA.)

Det är valtider. Om det nu har undgått någon. Lagom till att den här texten går i tryck går valrörelsen in på upploppet och demokratins företrädare engagerar sig i den mest intensiva perioden av pajkastning och kamp kring vem som kan krydda sina vallöften allra mest.  

Politiker är inte heller mest människor, utan mest politiker. Så präglas också deras påstådda kulturvanor av vilken image de vill förmedla. I alla fall som det har tett sig under sommarens artikelserie i Dagens Nyheter, där partiledarna sagt sitt om sin kultursmak.

De tävlar i vem som kan vara vanligast och vem som kan ha den allra mest urvattnade musiksmaken, så man inte riskerar att komma på kant med någon. Men det gäller inte riktigt alla partiledare.

RECENSION: Storbritanniens viktigaste punkband just nu?

Således föredrar Stefan Löfven att lyssna på Laleh, Benny Andersson och klassisk musik. En nutidens Cornelis och en ABBA-medlem, kan det bli mer Svensktoppen? Därefter den vågade och vaga genren ”klassisk musik” – som för att skrapa upp de eventuella väljare som hamnar utanför. Löfven är för alla.

Moderaternas Ulf Kristersson lyssnar helst på svensk pop och rock, men även en del på modern jazz. Vi får dra slutsatsen att Uffe inte vill göra om föregångaren Fredrik Reinfeldts misstag och droppa något så specifikt, genomfolkligt och förlöjligat som Da Buzz. ”Svensk pop och rock” är i precis vad som helst, med det viktiga tillägget att det är förankrat i vår nation. Modern jazz slängs in för finsmakarna. Kristersson är för alla.

Språkröret Isabella Lövin går all in miljöpartist och droppar genren ”world music”, med specifikationen: västafrikansk musik. Miljöpartiet är för världen, och alla.

LÄS OCKSÅ: Här uppmärksammar artisten nazist utklädd till moderat

Jan Björklund diggar Avicii och Frank Sinatra. Även Annie Lööf är svag för svensk house, men diggar även Beyoncé. Medan Ebba Busch Thor föredrar soulkvinnor som Seinabo Sey och Angie Stone. Zzznark.

Den mest verserade av partiledarna är Jonas Sjöstedt, som uttrycker sitt gillande för både det amerikanska punkbandet Dead Kennedys och Joni Mitchell. Han lyfter även americanagenren i stort. En partiledare som vill lyfta fram sin subversiva sida men samtidigt signalera traditionalism.  

Sedan har vi då Jimmie Åkesson. Som, som vanligt, på ett påfallande sätt parodierar sig själv. Jimmie diggar The Scorpions och power-metal – surprise. Han hävdar också att sångaren i rasistbandet Ultima Thule är den levande kulturperson som betytt mest för honom. Se där, ett uttalande som hade varit helt omöjligt för bara några år sedan. Men det mest talande i hans intervju handlar inte om musik.

LÄS OCKSÅ: Jonas Sjöstedt: "Musiken är smörigare än den svenska och även nationalistisk"

Han hävdar att han inspireras av legenden om Sankt Göran Och Draken (!). Det är lika trivialt som att hävda att man inspireras av The Legend Of Zelda eller lika skrattretande otäckt som att man skulle hävda att man inspireras av Huset Lannisters maktspel i Game Of Thrones.

Fast det är inte bara så enkelt. Skulpturen Sankt Göran Och Draken uppfördes i Stockholm 1489 för att fira segern i slaget vid Brunkeberg 18 år tidigare. Symboliken är enkel: Draken är fienden och prinsessan är Sverige och svenskarna.

Det är alltså en sådan typ som snart kan styra vårt land. För först skrattar vi, sedan ignorerar vi, sedan motarbetar vi – sedan vinner de. Så småningom.

Med oss har vi några pajiga kappvändare till politiker som spelar Avicii och inte vill stöta sig med någon.

Jippi.

LÄS OCKSÅ: Ett av Sveriges första punkband är tillbaka – efter 37 år


Nyheter, artiklar och recensioner från GAFFA